Han körde in på nya banor

GISLÖVS LÄGE. Det är en fuktig decembereftermiddag med järngrå himmel över Gislövs läge och längs stranden kommer en liten fuxfärgad ponny i full karriär med en vagn bakom sig. När den närmar sig vänder den upp och sätter av upp och ner för dynerna med sanden sprutande runt hjulen.

Ponnyn heter Isson och hans husse tillika kusk under den rödklädda ridhjälmen heter Lars Peter Holmlund.

– Dynerna är bra för att stärka musklerna. Vi har ju inga backar här nere, säger han.

Hästar har funnits länge i familjen: Lars Peter Holmlunds båda yngsta döttrar har hållit på med ridning, men själv satt han mest på läktaren och hjälpte till med transporterna. Lite otippat är det allt att han helt plötsligt blivit en av landets bästa kuskar.

– Min ena tös höll på och körde med shetlandsponnyer, men så tröttnade hon och jag tog över dem så länge. Och när jag väl började tävla blev jag biten och kunde inte sluta, säger Lars Peter Holmlund.

Då var han marknads- och utvecklingschef för ett företag med tusen anställda. Så fort han hade gått i pension skaffade han de båda russen Isson och Uno och satte i gång på allvar. 2008 blev han skånsk mästare. 2009 hölls inget skånskt mästerskap, så han har inte kunnat försvara titeln. Men i SM kom han fyra.

– Tävlingsmomentet är det roligaste. Och det är en tävlingsform som jag kan hålla på med. Jag ramlar ju inte av hästen, så jag kan hålla på även i min ålder.

Inte bara hålla på, utan även bli bäst, även om han inte började förrän som 63-åring. Det är svårt att tänka sig någon annan sport där man kan åstadkomma det.

Körning är ingen stor sport i Sverige. Det finns runt 300 aktiva tävlingskuskar i landet, och hälften av dem finns i Skåne, i hästcentrumen Flyinge, Åstorp och Ljungbyhed.

– Det är stort på kontinenten, så det är spännande att åka utomlands och tävla. I somras var jag i Holland och det är ett helt annat drag på ekipagen.

I körning finns tre delprov: dressyr, maraton och precision. Det råder ingen tvekan om vilket moment Lars Peter Holmlund tycker är roligast: maraton, där man är ute och kör i skogen och ska ta sig runt hinder på tid.

Utomlands kör man mest med welshponnyer och där möts gotlandsrussen av många höjda ögonbryn.

– De har aldrig sett något liknande, skrattar Lars Peter Holmlund.

Utseendemässigt är russen robusta. Lars Peter Holmlund liknar russet vid ”en liten ardenner”.

– Den här får knappt något att äta och ändå är den rund om magen, säger han och klappar om Isson.

– I dressyrdelprovet ska de ju vara lite eleganta, då är de här egentligen lite för runda för att falla domarna i smaken.

Temperamentet är även det robust. Isson och Uno är stabila och lugna grabbar utan ”franska nerver”, uthålliga och starka som klarar tunga lass.

Lars Peter Holmlund tänker hålla på tills han trillar av kuskbocken. Nästa mål är VM 2011.

– För att vara med där måste man ha tre hästar, för att ha en i reserv, och det har jag inte haft. Men nu har jag fått löfte av en tös att få låna hennes häst som var med i förra VM. Så nu är det bara att skärpa till sig.

– Döttrarna har gjort så mycket kul innan de började jobba. Jag skaffade ju jobb och familj direkt. Det här är min chans att göra något jag tycker är kul.