Stigande hav kan bli en dyr affär

TRELLEBORG. Kommunen går på FN:s linje och räknar med att ett extremare klimat kommer att påverka allt från bebyggelse till dagvattensystem. Då väntar också tuffa åtgärder. Stränder måste förstärkas för att motstå erosion och hus kan behöva flyttas. Något som för med sig mycket stora kostnader. "Förslagen på åtgärder finns, men det är politikerna som bestämmer vad vi gör med det", säger miljöstrateg Mattias Müller.

I ett EU-projekt har Trelleborgs kommun undersökt vilka effekter som klimatförändringarna för med sig. Klart är att stigande havsnivåer och värre översvämningar kommer att bli kännbara. Däremot är det inte lika klart vem som ska betala notan för åtgärderna.

2007 tog kommunen med hjälp av ett konsultföretag fram den EU-finansierade rapporten Baltic master. Till grund för den ligger FN:s klimatrapport från samma år. Där presenteras olika scenarion för hur mycket havsytan kan komma att stiga beroende på hur snabbt isarna vid polerna smälter till följd av den globala uppvärmningen. Genom mätningar med hjälp av laserinstrument har scenariot brutits ner till lokal nivå för Trelleborg. Då handlar det om havsnivåhöjningar på mellan 0,38 och 0,79 meter fram till år 2100.

– Jag skulle säga att mätningarna här är unika. Man kan säga att 0,38 och 0,79 meter speglar ett bästa- och sämstaläge. Men det finns osäkerhetsfaktorer, det ska man komma ihåg. Man kan inte säga säkert att så här blir det om 70 till 100 år, och sannolikheten är precis lika stor för alla scenarier som FN arbetat fram, säger Mattias Müller, miljöstrateg i Trelleborgs kommun.

Havsnivåhöjningen spär också på stranderosionen. Havet når allt längre upp på land, med stormar och vindar för vattnet med sig sand och jord från stränderna. Något som gör att marken undermineras. Det får effekter i Trelleborg som har 35 kilometer kust med bebyggelse i ett tätt band mot Östersjön.

– Väldigt många faktorer samspelar. Men i rapporten Baltic master har vi pekat ut Stavstensudde som det område som kommer att påverkas mest av erosion. Delar av stranden kommer att följa med strömmarna österut. På andra ställen har vi fördelen av att ha hårdare berggrund och då bli effekterna av just erosionen mindre, säger Mattias Müller.

Havsnivåhöjningen och stranderosionen gör att kommunen tvingas till åtgärder på flera plan. En metod är att bygga vallar för att hålla tillbaka havet. En annan är att ersätta den sand som spolas ut i havet med ny. En tredje är att belägga utsatta partier med hårdgjord yta och slutligen flytta eller ge upp infrastruktur.

– En erosionsbeständig hårdgjord yta gör egentligen att man flyttar erosionen någon annanstans, kanske på grannens bekostnad. Att bygga en vall är en ständig kamp mot havet och bryter sen vatten igenom får det stora konsekvenser. Ska man fylla på sand kräver det stora åtgärder och mycket kontroll, säger Mattias Müller.

Men effekterna stannar inte vid eroderade stränder och hotade kustområden. Det varmare klimatet kan göra att översvämningar som idag återkommer med 50 års mellanrum i framtiden kan återkomma vart tionde år. Det innebär betydligt större belastningar på dagvattensystemen, dessutom kan hus behöva flyttas när marken undermineras. Särskilt problematiskt blir det i områden som Böste, Simremarken och Gislövs läge där husen ligger nära vattnet.

– Jag är lite förvånad över att folk inte ställer mer frågor om detta. Hade jag haft hus som låg kustnära hade jag känt en viss oro. Hus kan vi ju flytta men systemen för dagvatten kan vi inte bygga ut hur mycket som helst, säger Mattias Müller.

Det finns i nuläget inga beräkningar på vad den typen av åtgärder skulle kosta. Och det är heller inte klart vem som ska stå för notan.

– Kommunen har det juridiska ansvaret för en såld tomt i tio år oavsett hur många ägare den har under den tiden. Det kanske utökas till 20 år i framtiden. Det finns en konflikt om privata eller offentliga intressen ska betala. Man kan bara konstatera att om havet stiger kan kommunen i framtiden bli ersättningsskyldig för uppkomna skador, då knappast någon i nuläget kan hävda att vi inte kände till de kommande problemen. Forskningsmaterialet och förslagen på åtgärder finns, men det är politikerna som bestämmer vad vi gör med det, säger Mattias Müller.