Glädjespridare i livets slutskede

TRELLEBORG. – Det här tycker du väl är skönt? Ja.

Ingar Sahlin ler när hon kliar hunden Wilma under hakan och svarar på sin egen fråga.

Det här är andra gången de träffas i Ingars rum på palliativa avdelningen på Lasarettet Trelleborg. Det är ett kärt återbesök, för båda parter. Helst av allt vill de göra sällskap i rullstolen men eftersom det blir lite tungt får de nöja med att sträcka sig mellan två stolar.

– Hon är rätt så stor, inte som min yorkshire. Men det är ju inte hennes fel, säger Ingar som både har haft egen yorkshire terrier och passat sin sons under åren som gått.

Att en hund nu hälsar på henne i vårdrummet tycker hon är fantastiskt.

Treåriga Wilma är upprymd redan när hon är på väg in på Lasarettet Trelleborg. Hon vet att hon är på väg till jobbet som hon har haft sedan i november.

– Hon älskar att komma hit. Hon vet ju att hon kommer få maximal uppmärksamhet, säger Anna Määttänen.

Anna arbetar på akuten och är hundpsykolog på fritiden. Hon berättar att hon alltid har varit intresserad av nyttan av djur i vården. Forskning i främst USA, men även i Sverige, visar att umgänge med djur kan ha positiv inverkan på sjuka människor genom att bland annat dämpa oro.

Under flera år har Anna funderat på vad hon skulle kunna göra. Men det var först förra året när hon tog kontakt med palliativa avdelningen som någon nappade på hennes erbjudande om hundbesök.

Alla de patienter, personal och anhöriga som de har varit kontakt med har varit positiva. De är ett välkommet inslag – ibland som ett enstaka besök, ibland mer återkommande.

– Det var en man som sa "Jag hoppas att jag lever nästa vecka så jag får träffa Wilma och Anna igen", berättar Ebba Folkesson, undersköterska på palliativa avdelningen.

Anna fyller i:

– Wilma hade en favoritpatient och ville alltid in till honom först. Efter att han hade gått bort gick hon rakt förbi hans rum. På något sätt har nog hundar ett sjätte sinne.

Hon tycker att det känns om att Wilma, som är en allergivänlig blandras mellan pudel och papillon, förstår när människor är sjuka och att hon då måste ta det lugnt. Att Wilma dessutom är glad hund, älskar människor och inte är rädd för rullstolar gör henne extra bra som vårdhund.

Lydnaden är under ständig träning.

– Vänta. Vänta!

Anna Mättänen har fullt sjå med att hålla Wilma på golvet när Ingar Sahlin ska lägga sig för att vila. Så ivrig är hunden att få ligga tätt intill.

När det är dags att gå vidare ropar en sköterska "har ni tid att komma in här sen?".

– Jag blir alldeles varm i hjärtat eftersom jag känner att vi, speciellt Wilma, har gett någon en bra stund, säger Anna.