Han vill inte ligga ensam hemma

– Jag äter och går på wc. Sedan ligger jag mest. Det händer att jag somnar till, annars tittar jag på vädret eller bara rätt ut i luften. Jag vet ju knappt om det är natt eller dag, säger Stig Hansson.

För bara tre veckor sedan klarade sig 92-årige Stig Hansson själv hemma i sitt hus. Han tog små promenader med hjälp av sin rullator, lagade mat och eldade i spisen. Hans ena dotter hjälpte honom att städa och handla. En kväll fick han plötsligt väldigt ont i sitt högra ben. Dagen efter åkte han till akuten och blev inlagd på lasarettet där han fick smärtlindring. Efter två nätter skrevs han ut och skickades hem, utan någon vårdplanering.

– Han fick bara en medicinlista. Min dotter hjälper mig, hade han sagt. Men det var ingen som pratade med mig om det, säger Stigs äldsta dotter Marie Mårtensson.

Hon drog slutsatsen att eftersom de skickade hem hennes far utan vårdplanering så var det väl inte så farligt med honom.

– Jag tänkte först att vi nog skulle kunna reda upp det men jag insåg snart att det inte fungerade, säger hon.

Han behövde hjälp för att ta sig ur sängen och vidare i huset som dessutom är gammalt och har höga trösklar. Han kunde inte sitta uppe mer än korta stunder och behövde mycket tillsyn.

– Jag kontaktade själv en biståndshandläggare på kommunen. Med hjälp av henne ansökte far om att få komma till ett korttidsboende men fick avslag från samma handläggare. Istället fick han hemtjänst beviljad fyra gånger om dagen som aldrig hann utnyttjas, säger Marie Mårtensson.

Efter bara några dagar blev Stig sämre i sitt ben igen och blev återigen inlagd på lasarettet.

– Denna gång kallade de till en vårdplanering innan han skrevs ut, berättar Marie Mårtensson.

Återigen ansökte Stig om att få komma till ett korttidsboende för att bli återställd nog att komma hem igen. Men även den här gången blev det avslag.

– Biståndshandläggaren tyckte att vi skulle pröva med hemtjänst först och beviljade honom det sex gånger om dagen. Tydligen har politikerna bestämt att så ska det vara, säger Marie Mårtensson.

För två veckor sedan skrevs Stig ut från lasarettet och kom återigen hem. Sedan dess har han i princip bara legat i sin säng. Några besökare kan han knappt ta emot.

– Ytterdörren måste ju vara låst och han kan inte själv ta sig dit och öppna så det är bara vi som har nyckel som kan komma, säger Marie Mårtensson.

Enligt Marie Mårtensson och hans andra dotter Ingrid Sjöholm blir han snabbt orolig när hemtjänsten inte kommer exakt på utsatt tid. Då ringer han till någon av dem. I början blev det också flera missförstånd mellan sjukhuset, biståndshandläggaren och hemtjänsten. Stig fick tillexempel inte samma uppgifter om tider som hemtjänstpersonalen hade. Och alla i hemtjänsten tycktes inte ha fått ordentlig information om Stigs problem.

– En gång lämnade de honom sittandes i en stol här över en timme. Han kunde ju inte ta sig tillbaka till sängen själv, säger Marie Mårtensson som är besviken på kommunen efter att hennes far blev sjuk.

Beslutet om plats på korttidsboende har Stig överklagat och medan han väntar på besked får han ligga hemma.

– Vår far har både en otrygghet och ensamhet. Vad händer om det börjar brinna? På kommunens egen hemsida står det att enligt lagen ska äldre människor bo under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra, påpekar Marie Mårtensson.

– Så tycker vi inte att det är för vår far. Är det politikernas mening att det ska vara såhär? säger Ingrid Sjöholm.