”Barnen i gråzonen - hur tar vi hand om dem?”

För fem år sedan jobbade fem lärare i grundsärskolans gruppen för de barn som har en lätt utvecklingsstörning. Då fanns det runt 39 elever i skolan. I dag är två lärare kvar. Och i höst dras ytterligare en tjänst in. Anledningen är att elevunderlaget har minskat.

– Till hösten kommer det bara vara tre elever kvar, säger Elisabeth Nettrander.

Hon är lärare på grundsärskolan och skrev nyligen ett brev till bildningsnämnden där hon frågade hur man ser på särskolans framtid. Kommer den alls att finnas kvar för barn med lätt utvecklingsstörning? Nämnden svarade genom att bland annat referera till nya skollagar som ger hårdare regler för vilka elever som ska gå på särskola samt att försäkra att lärarnas kompetens kommer att tas till vara på ett eller annat sätt.

Elisabeth Nettrander har märkt att skolpsykologer och skolledningen har blivit mer försiktiga i att råda elever att gå i särskolan. Detta efter att flera fall av felplaceringar har uppmärksammats i media.

Är det inte bra att vara försiktig?

– Jo, det är jättebra. Men det som händer nu är att de barn som tidigare kom till oss istället placeras i den vanliga skolan - utan särskilt stöd. Barnen i gråzonen, hur tar vi hand om dem? säger hon.

Hennes kollega Agneta Petersson håller med.

– De resurser som finns för särskilt stöd räcker helt enkelt inte. Det är vad vi fått höra från skolorna, säger hon.

Lärarna tycker att kommunen måste ta tag i den här frågan. Hur man än väljer att hjälpa barnen, inom skolan eller särskolan, måste man organisera så att alla får det stöd som behövs.

– Vi måste ha en skola för alla. Alla elevers behov måste tillgodoses. Det krävs nog att man organiserar skolan på ett annat sätt. Så att de som har särskilda behov kan gå i en mindre klass, till exempel, säger Agneta Petersson.

Trelleborgs Allehanda skrev i förra veckan att bildningsnämnden uppmärksammat att föräldrar allt oftare tackar nej till en plats i särskolan för sina barn. Elisabeth Nettrander och Agneta Petersson har svårt att uttala sig om det eftersom de inte är med när föräldrarna tar beslutet om sina barns placering. Men i bland kommer osäkra föräldrar på besök. Agneta Peterssons och Elisabeth Nettranders uppfattning är att de flesta därefter väljer att låta sina barn skrivas in eller gå på försök under en period.

Lärarna vill värna om särskolan som på senare år fått en dålig klang hos föräldrar. Men en annan väg att gå vore att avveckla särskolan och göra den vanliga mer flexibel.

– Det är kanske kostsamt. Men vad vinner man inte i längden? Om vi ger våra barn en meningsfull skolgång kommer vi att spara mycket pengar i deras framtida liv, säger Elisabeth Nettrander.