Med nya ögon efter Afrika

Att gå upp klockan sex på morgonen, hjälpa småbarnen att klä på sig, bära de yngsta barnen på ryggen till dagiset och följa de andra till skolan, i 30 till 35 graders värme varje dag. Det blev många nya erfarenheter för Melissa Mårtensson i december, även om hon praktiserat på en förskola innan hon reste iväg till Ghana.

– För mig har det här varit en otroligt stor upplevelse. Jag har fått bättre självförtroende och är mycket mer självständig nu, säger hon.

Efter att ha upplevt Afrika känns Trelleborg annorlunda.

– Det är ju så enkelt här!

Barnhemmet i Ghana låg i Techiman, en stad med cirka 80 000 invånare. Techiman ligger inne i landet, nästan 40 mil från huvudstaden Accra vid kusten.

– Det var en familj med mor och far och fem barn som bodde där. Två av barnen, de äldsta pojkarna bodde på skolan där de studerade. Det var ett stort hus och familjen levde i ena delen och barnhemmet låg i den andra delen.

Familjen driver barnhemmet utan något ekonomiskt stöd från samhället.

– Det bygger helt på gåvor. Det är en mycket religiös familj och de får hjälp från kyrkan och församlingen för att klara ekonomin.

Melissa är full av beundran inför familjen.

– De ser till att alla barnen får gå i skolan. Det är dyrt att gå i skolan i Ghana, men de ser till att barnen får studera, ända upp till high school.

Dagiset bjuder på avgifterna för de yngre barnen från barnhemmet som går där.

– De vet vilket arbete familjen gör för de här barnen.

De flesta av barnen på barnhemmet är föräldralösa, eller har föräldrar som inte kan ta hand om dem.

Att maten i Ghana är annorlunda än den svenska fick Melissa lära sig direkt.

– Första kvällen servade de mig ett fiskhuvud, med tänder och ögon och allt. Jag vet inte om det var för att testa mig.

Maten var stark och det serverades ofta ris som basföda.

– Men de hade haft volontärer där förr och de försökte servera lite mindre stark mat till mig.

Melissa upplevde också hur det var att se annorlunda ut.

– I Techiman fanns det nästan inga turister. På barnhemmet var man van vid volontärer, men ute i staden tittade man väldigt mycket på mig. Och många ville känna på mitt hår och min hud.

Efter de fyra veckorna i Ghana var det dags för avsked

– Ett av barnen började gråta och sade att han ville följa med mig hem. Och det var svårt att lämna dem.

I vår tar hon tar studenten med huvudinriktning på samhälle och språk. Men ännu har Melissa inte bestämt sig för vad hon ska utbilda sig till.

– I sommar ska jag i alla fall arbeta i en Gina Tricot-butik i Bergen i Norge. Min syster har ordnat jobb åt mig där.

Melissa berättar att hon lite trött på att plugga.

– Kanske arbetar jag ihop pengar och reser ett tag innan jag fortsätter studera, säger hon.

Vem vet, en av resorna kanske för Melissa tillbaka till barnen på barnhemmet i Techiman.