Att flytta ett berg av sten

Alexander Widegren är en av många kuggar i det komplicerade nätverk som entreprenören Jonab satt samman. Folk klyver sten, kör lastare och dumpers, sköter grävmaskiner, rattar lastbilar, kör tåg eller navigerar fartyg och ser tillsammans till att de nya pirarna i Trelleborgs hamn kommer på plats. Sammanlagt handlar det om ett hundratal personer som är involverade i transporten och bygget av de nya pirarna i Trelleborgs hamn.

– Det är jag och två till som ska köra här i hamnen i Halmstad, berättar Alexander Widegren. Så man vet var man ska vara i nästan ett år framåt.

Hans lastare pilar som ett flitigt bi mellan upplaget och fartyget med skopan full av stenbumlingar på tisdagen. Varje dag, sju dagar i veckan, vecka ut och vecka in, under nästan ett år ska ett fartyg fyllas med 2 000 ton sten. Det är ofattbara mängder som kommer att gå åt till att bygga de nya pirerna i Trelleborgs hamn.

Stenens resa börjar uppe i de gamla dagbrotten Nannarp och Tiarp utanför Halmstad. I Nannarp där det mesta av stenen ska tas reser sig ett berg av överbliven sten, ett berg som ska flyttas till Trelleborg.

– I Nannarp har man brutit Hallandsgnejs som använts till bland annat byggnadssten i ganska tunna skikt, berättar Ingemar Svensson som samordnar Jonabs verksamhet för de nya pirarna i Halmstad. Men så fort det är en liten spricka i stenen måste den kasseras.

Kanske kunde man bara använda så lite som fem procent av materialet till fasader, gravstenar eller andra ändamål, resten lämnades kvar vid brotten. Och det är de stenresterna, skrotstenen som det kallas, som nu ska bli nya pirar i Trelleborgs hamn. Ingen ny sten kommer att sprängas loss, utan allt som används är lös sten.

– Det är även en miljövinst i att ta vara på skrotstenen, säger Ingemar Svensson. Förhoppningen är att kunna återställa miljön här vid stenbrottet så mycket som möjligt.

Från stenbrotten fraktas stenen med lastbil till hamnen i Halmstad, där den lastas på två fraktfartyg som ska gå i skytteltrafik mellan Halmstad och Trelleborg. Men en del av stenen går också på järnväg.

– Det är bland annat de allra största stenarna, som ska klä pirerna. Längst ut lägger vi sten som väger upp emot sju ton, berättar Ingemar Svensson. Men också en del vanlig sten till den östra piren, som vi kan nå med järnväg.

De allra största stenarna får dock ligga kvar vid stenbrotten i Halland.

– De behövs för hamnanläggningar vid Jyllands västkust. Där räcker det inte med sju tons-stenar, de ryker om det blåser som värst. Där behövs det ännu tyngre stenblock och det råder brist på sådana, säger Ingemar Svensson.

För att nå fram till ett användbart industrispår i Halmstad har Jonab tvingats anlägga en 300 meter lång ny grusväg och en drygt 300 meter lång lastningskaj, allt gjort för att hålla för lastbilar fullastade med sten.

– Vi planerar att skicka ungefär 1 000 ton sten med järnväg per dag, fem dagar i veckan till Trelleborg, säger Ingemar Svensson.

Jonab räknar med att behöva hålla på med arbetet i Trelleborg mellan åtta och tio månader.

– Man måste ha marginaler för storm och andra hinder. Det är oerhört mycket logistik som ska klaffa precis också.

Det första fartyget som gick med sten från Halmstad till Trelleborg var norskflaggade Grinna, med rysk besättning.

Men det var på håret att Grinna kom fram till Halmstad i tid. Stormen Dagmar höll på att hindra seglatsen från Bergen under den senare delen av julhelgen. Först ville man inte segla med anledning av stormen. Grinna begärde till slut lotsassistans och gå inomskärs för att undkomma de värsta vågorna på färden mellan Bergen och Halmstad.

– Det gick bra ändå, berättar Eduard Afanasjev, en av besättningsmännen ombord på Grinna.

På tisdagskvällen, när Grinna var fullastad, kastade hon loss och seglade mot Trelleborg.