”Det är det lägsta man kan göra mot de äldre”

– Kan man inte få tag i pengar på annat sätt? undrar Gunborg Pettersson.

– Det är det lägsta man kan göra mot de äldre som kanske inte har allt klart för sig. Själv skulle jag aldrig släppa in en okänd människa. Ser jag någon i trapphuset så frågar jag vem de ska besöka, fortsätter hon.

Hon bor i lägenhet tillsammans med sambon Inge Nilsson.

– Det är för jävligt när sånt här händer, helt värdelöst. Och det är svårt att få fatt i dem också. Man reagerar ju, säger Inge Nilsson och tillägger skämtsamt:

– Men vi bor på sjunde våningen så jag hade kanske kastat ut dem.

Sven-Åke Norrman och Lennart Ohlin kommer och slår sig ner i fåtöljerna kring biljardbordet. De flesta har hört talas om åldringsbedragaren.

– Är det han som säger att han är en granne? Det är sånt här som alltid har varit. En del säger att de är från televerket, en annan från gasverket. Och så säger de att de ska göra mätningar, säger Lennart Ohlin. Han berättar att han tidigare jobbade som polis och såg mycket åldringsbrott redan då.

Han och Sven-Åke Norrman enas om att äldre är lite för godtrogna.

– Hur kan man låna ut 1 500 spänn? Det värsta är ju att det är snälla och godtrogna människor som blir utsatta, säger Sven-Åke Norrman och får medhåll av Lennart Ohlin:

– Jag förstår att de släpper in folk. De tänker inte på att det är en lurendrejare, säger han.

Ingen verkar vara särskilt orolig. Sven Greén bor utanför Trelleborg och säger att han inte tar till några extra säkerhetsåtgärder.

– Nej, inte mer än att jag låser om mig om natten. Blir man orolig av det här då är det rätt så illa tror jag.