"Jag är ledare – inte lärare"

För på 1990-talet såg Marianne Larsson liv helt annorlunda ut. Hon arbetade som sjukvårdsbiträde inom sjukvården, men hade värk i kroppen och gick mycket sjukskriven.

Ända sedan hon i 20-årsåldern gått en kurs i keramik på Östra Grevie folkhögskola hade hon haft ett intresse för den konstformen, men då var det bara en hobby som hon utövade på fritiden.

Det skulle dock snart ändras.

Efter att Bengt Dennis höjt räntan till astronomiska tal för att försvara den svenska kronkursen men ändå misslyckats föll landets ekonomi ihop som ett korthus. Kommuner och landsting tvingades säga upp folk och en av dem som fick gå var Marianne Larsson.

– Jag gick arbetslös länge, men så fick jag chansen att gå en utbildning till keramiker på ett och ett halvt år, hos Leif Nilsson på Enegården i Smygehamn.

Efter kursen fick Mariannne Nilsson börja leda studiecirklar på ABF i Trelleborg.

– Först ledde jag barnkurser, men sedan blev det även kurser för vuxna.

Nu har hon varit studiecirkelledare på ABF i 15 år och stortrivs med sin roll.

– Många av dem som går på studiecirklarna har varit med i många år, en del i tio år och mer, berättar hon.

Men när TA besöker det nya Estethuset där ABF numera har kurser i bland annat keramik finns det även en nykomling i gänget.

– Det här är andra gången jag är med, berättar Johan Österström.

Marianne Nilsson berättar att det är en medveten strategi att ta in nykomlingar i grupper med mer erfarna deltagare.

– Jag tycker det är mycket bra. Då kan jag ändra mer tid åt de nya som behöver mer hjälp än de erfarna som redan kan mycket.

Marianne Nilsson är stolt över att vara ledare. Och poängterar att hon absolut inte är lärare.

– Det är två helt skilda saker. En lärare följer en bestämd studieplan som alla ska lära sig. Här i studiecirkeln är det varje deltagares ensak vad man vill lära sig och hur snabbt det ska gå. Och jag finns här som ett stöd och en hjälp, inte som någon som håller förhör.

När hon svarar att hon längtar till pensionen är det inte för att hon vantrivs med sitt arbete.

– Det handlar mer om att jag vill göra så mycket mer. Min sambo Anders Nilsson och jag håller på att arbeta för att göra i ordning vårt hus där vi har galleri och våra verkstäder i Grönby. Målet är att flytta dit en dag.

Jobbet som cirkelledare ger mycket, men det kostar på också. Under 13 veckor ska deltagarna få hjälp och uppmuntran.

– Man ger hela tiden av sig själv. Det tar på krafterna.

Men nu har en ny termin nyss börjat och Marianne Larsson är full av energi. Hon går från den ena till den andra, ger ett råd här, visar ett handgrepp där och pekar på en ny lösning där.

– De här nya lokalerna är ett lyft för ABF också. Det kommer att bli jättebra när vi väl hittar rutinerna, säger hon.

Och hur var det med den där Olsson med skägget då? Jo, det var han som uppfann studiecirkeln som en helt ny form för lärande.