Avloppsvatten sprutar upp ur duschen och brunnen i tvättstugan. Det stiger snabbt och sprider sig till resten av bottenvåningen. Snart höjer sig vattnet sju centimeter över golvet.
Ekparketten bågnar och gipset luckras sönder. I tvättstugan flyter barnens
skor i brunt slam. I tisdags var scenariot verklighet hos Jessica och Ola
Werleke på Kamomillgatan i Skegrie när de och tre grannar fick sina hus
översvämmade av avloppsvatten. Nu är vattnet utsuget och avfuktare har
placerats ut i husen.
– Vi har fått bryta upp 60 kvadratmeter parkett och vi bara städar och städar.
Jag vill inte tänka på vad det var i vattnet. Vi har en ett och ett
halvtåring som kryper runt på golvet, säger Jessica Werleke.
Hennes familj var på semester i Stockholm när grannarna ringde och berättade
att deras hus höll på att översvämmas. Grannarna fick bryta sig in och pumpa
ut vattnet. Anders och Karina Brunfors bor i huset mittemot. De hjälpte till
när de borstat och skyfflat ut vattnet ur sitt eget hus.
– Vi stod i fyra dörrar och borstade ut vatten under fyra timmar. Sedan kom en
annan granne på tanken att lyfta av locket till avloppsbrunnen på gatan. Då
släppte trycket, det räddade resten av husen i området, säger Anders
Brunfors.
Vattnet forsade ur brunnen och på gatan flöt allt vad som spolats ner i
avloppet.
– Grannbyarnas vatten går i våra ledningar. De ledningarna är gamla och där
blandas dagvatten och spillvatten. Det är en felaktig hopkoppling, trycket
blir för högt, säger Ola Werleke.
Samtliga drabbade grannar är överens om att kommunen bär ansvaret för att
ledningarna kopplats på ett felaktigt sätt. Nu vill de ha felet åtgärdat och
kompensation för de kostnader som översvämningarna orsakat.
– Vi flyttade in för två år sedan och vissa saker har minskat i värde. Även om
vi får ut på försäkringen måste någon ta mellanskillnaden och som vi ser det
är det kommunens uppgift, säger Jessica Werleke.
Förutom materiella förluster har också känslan av stolthet som tidigare
funnits för de nybyggda husen försvunnit.
– Jag känner det som att huset har blivit våldtaget. Glädjen över att vi har
byggt vårt eget hus är borta. Innan de säger att de har ordnat ledningarna
kan jag inte slappna av, så fort vi hör regn blir vi jätteoroliga, säger
Anders Brunfors.
Emma Rantzen målade det sista i sin enplansvilla i lördags. Efter
översvämningen kan hon och familjen inte bo i huset. När de kan flytta
tillbaka vet hon inte.
– Man undrar ju hur lång tid det ska ta, försäkringsbolaget säger några
månader. Just nu bor vi hos min mans föräldrar, men det är jobbigt att
flytta runt, säger hon.