Kyrkomusikern med svart bälte

En svag amerikansk accent avslöjar William Runnströms bakgrund. Men kopplingen till Sverige är större än man kan tro.

– Jag är född och uppvuxen i USA, i Chicago, säger William Runnström men berättar att hans farföräldrar utvandrade från Sverige till Amerika.

Hans far föddes i USA men farföräldrarna flyttade tillbaka till Sverige under depressionen på 1930-talet. När hans pappa sedan åkte till Sverige för att hälsa på sina föräldrar träffade han Williams mor som var svenska och som följde med tillbaka till USA.

– Tyvärr pratade vi inte svenska hemma. Jag kom till Sverige först när jag var 27 år, säger William som då hade en fil kand i musikteori och komposition i bagaget.

Han blev nyfiken på landet där han hade sina rötter och blev kvar.

– Jag var ogift så det var inga problem, säger William.

Först fick han arbete som musiklärare men komponerade en del musik och när ett verk spelades på Dramaten hade han inkomsten tryggad under helt år. Då passade han på att vidareutbilda sig.

– Jag fick reda på att man kunde bli kyrkomusiker. Så jag övade orgel i ett helt år, berättar William som både hade en sträng kantor som lärare och var testelev åt elever på musikhögskolan. Sedan tog han sin kyrkokantorsexamen över en sommar. Det var 1985 och sedan dess har han jobbat som kyrkomusiker.

Att han lockades just till det yrket berodde inte bara på själva musiken utan minst lika mycket av intresset för kyrkorna.

– Speciellt i Sverige är det fascinerande med så många gamla kyrkor. Sverige är också unikt med alla sina fantastiska gamla orglar. Här har också körmusiken en stark tradition, förklarar William som i dag leder Anderslövs kyrkokör.

Sitt musikskapande får han till viss del utlopp för i musikdramagruppen Andiamo.

William Runnström beskriver känslan som musiken kan ge honom, inte minst i kyrkliga sammanhang.

– Om det finns en gud så kan det ändå inte bevisas. Alla världens religioner är ett sätt att förklara gud. Men det finns en känsla. Man kan uppleva samma känsla i naturen, i kärleksrelationer eller annat. Det är något större än oss själva. Det kan man också uppleva med musiken, säger han.

Han förklarar att han då och då får en speciell upplevelse genom musiken tillsammans med andra då han för stunden glömmer sin egen roll som den som spelar eller dirigerar.

– Man bara ÄR och det är en slags gemenskap. Om det finns en helig ande, det är då den anden är närvarande, säger han.

Till Anderslövs församling kom William Runnström år 2001. Han hade dessförinnan återigen bott i USA under några år men ville tillbaka till Sverige då barnen skulle börja skolan. Att det blev Anderslöv berodde främst på det geografiska läget.

– Det ligger nästan så långt söderut man kan komma i Sverige, säger han.

Han både bosatte sig här och fick sitt arbete här. Men för bara två veckor sedan lämnade han den plats där han bott längst tid under livet. Nu har han istället blivit lundabo och fått betydligt längre till jobbet.

– Jag bodde där, säger William och pekar på hörnet på det hus som ligger granne med pastorsexpeditionen i Anderslöv.

Han tycker mycket om Anderslöv som han beskriver som väldigt levande.

– Det är en fantastisk liten ort. Men man är inte speciellt anonym här. Alla hejar på en. Det är väl för att jag spelat på alla begravningar, bröllop och dop så de vem jag är, säger han.

Det öppna klimatet i församlingen och kyrkoherden med sin öppenhet för nya idéer har bland annat lett till att William Runnström erbjöd Taekwondo i kyrkans regi.

– Först tyckte många att det var hemskt. Men efter att jag skrivit om vad Taekwondo verkligen är så accepterades det, säger William som själv tränat kampsporten i snart 40 år och har svart bälte.

Som kyrkomusiker har William också uppdraget att lägga upp musikprogrammet för församlingen. Istället för att bjuda in till renodlade konserter har man istället valt att ha ett musikinslag i varje gudstjänst.

– Det kan vara en solist, kyrkokören eller barnkören eller något annat. Det är inte bara för att locka folk utan för att berika gudstjänsten, säger han.

Det som förknippas mest med en kyrkomusiker, eller kantor, är förmodligen psalmer och för William betyder psalmerna mycket. Vissa har han spelat lite för många gånger. Andra tycker han förtjänar att lyftas fram mer.

– På varje dop är det "Tryggare kan ingen vara" och på varje begravning "Blott en dag". Sedan spelar man "Härlig är jorden" i många sammanhang. Vår psalmbok innehåller 800 psalmer och så har vi 200 i tillägg. Hade folk exponerats mer för fler så hade det blivit mer variation.

Samtidigt har han upptäckt att psalmerna är viktiga för människor.

– Det blev världens liv när de gav ut en ny psalmbok, säger han.

Än så länge har han aldrig sagt nej till någons personliga önskemål när det gäller låtar på bröllop och begravningar.

– Bara det inte är något som stöttar bort tankarna om godhet så spelar jag det gärna, säger han.

En gång blev det däremot ett nej.

– Det var vid en begravning i en klostermiljö. De ville att jag skulle vissla bitar av låten. Men jag är ingen visslare. Det hade låtit förfärligt, säger han.