"Tyngdlyftning är en skönhet"

Sport

Tre pass i veckan. Klockan åtta på morgonen eller ännu tidigare. Då möts Ingmar Aldenhov och Ida Marko-Varga på gymmet i Malmö. Han hjälper henne bygga upp styrka och explosivitet. Hon hoppas deras samarbete kan fortsätta hela hennes simkarriär – som nu närmar sig OS-bassängerna i Peking. Med Ingmars kunnande i bagaget är hon bättre förberedd än någonsin.

Artikeln publicerades 22 juli 2008.Det var 1962 när han gjorde lumpen som Ingmar Aldenhov började lyfta tyngder. Sen har han inte kunnat släppa det. Efter militärtjänstgöringen jobbade Österlidsonen först som kranskötare men via konstnärliga utbildningar i Malmö, Stockholm och Köpenhamn kunde han slutligen titulera sig konstnär och det är som sådan han försörjer sig - på heltid sen femton år.

Hans karriär som tyngdlyftare för TABK var klart medelmåttig. Den började sent och han kom tidigt in i tränarrollen i stället. Där har han haft desto fler framgångar. TABK har under hans tid samlat ihop runt 100 SM-guld på ungdomssidan och det är fler än någon annan tyngdlyftarklubb genom tiderna. Han har också varit ansvarig för landslag på ungdoms- och juniornivå.

Efter hand har han vidgat fältet till andra sporter. Mattias Ohlin blev den förste simmaren som han jobbade nära, och med gott resultat. Sen har han samarbetat med friidrottare, rugbyspelare, handbollsspelare, bågskyttar och brottare.

TA träffade Ingmar Aldenhov under ett pass med Ida Marko-Varga på ett gym i Malmö.



Vad kan du som dessa olika idrottare har nytta av? Och vad kan du som inte andra styrketränare kan?

- Jag har mycket nytta av mitt arbete som konstnär. Det handlar om ett seende, känsla för rörelse, harmoni i kroppen. Det ser man när man jobbar så här. Tidigare dominerade maskinerna bland elitidrottarna men det ger inte samma resultat. Man tränar bara en led och du får inte en funktionell styrketräning på samma sätt.



Gym-maskinerna dansade några somrar men det är slut med det?

- Dom dansade i tjugo somrar men jag hoppas det är över nu. Dom funkar bra som motionsredskap men på elitnivå måste man köra andra övningar och då är det fria vikter som gäller.



Hur har en simmare nytta av det här?

- Vi tränar styrka och explosivitet. Men det handlar också om en följsamhet. Rytmik i kroppen. Det ska se avspänt ut när man simmar och då behöver du styrka, en överkapacitet så att man ligger lätt i vattnet. Annars spänner man sig och då drar man på sig mjölksyra. Det gäller likväl för en bågskytt eller långdistansare: att kunna bära sin kropp så länge som möjligt. Då funkar andningen. Annars säckar man ihop.



Är detta förbisett inom många idrotter?

- Jag menar att simmare ska börja med styrketräning samtidigt som man börjar simma. Det ger tillväxt av skelett och så vidare. Det finns både ny och äldre forskning som visar på detta. Inom tyngdlyftningen har vi vetat det här länge.



Hur är dina övningar upplagda?

- Det är svårt för dagens idrottare att hinna träna allt dom behöver träna därför kör vi koordination och övningar som gör många saker samtidigt. Så att man inte tränar en muskel åt gången.



Finns det inte risk att man får för mycket muskler?

- Smidighet är det viktigaste. Man kan höra fotbollstränare säga att dom inte vill att spelarna ska styrketräna för att dom blir klumpiga och stela, men då har man tränat fel. Man ska inte ha större muskler, det är kvalitén det handlar om, och här inflikar Ida:

- Jag har inte gått upp ett kilo sen jag började här för snart ett år sen.



Hur förbereder du Ida inför OS?

- Det är mer höga vikter men färre reps. Man vill stimulera så många muskelfibrer som möjligt men inte ha så mycket börda, alltså sammanlagd vikt. Man slutar väldigt nära tävlingarna för att utnyttja väckta muskelfibrer.



Vad har du lärt dig av alla olika idrottare som du jobbat med?

- Simmarna är väldigt tuffa på att träna, dom är starka i huvudet. Det önskar man ibland att man hade på andra håll. Simning är annorlunda, du har ingen boll, du kan inte prata, man är ensam; jag tror att det är en viss personlighetstyp som börjar med simning.



Lite fördomsfullt kan man tycka att dina två sysselsättningar tyngdlyftning och konst är helt motsatta. Det ena är mekaniskt upprepande och det andra är kreativt skapande. Vad ser du för likheter?

- Tyngdlyftning är en skönhet. Som klassisk balett. Det är kraftfullt, där finns elegans, teknik, balans. Och även dramatik.



Dramatik - hur menar du?

- Det är så små marginaler. Hur man balanserar, väger tyngderna. Kommer tyngden lite lite fel så klarar du inte det - och då får du inget resultat. Det är mer vinna eller försvinna än i många andra sporter.



Och från andra hållet: Hur liknar konst tyngdlyftning?

- Konst ska också engagera, inte vara förutsägbart. Och det handlar om rörelse, harmoni. Både konst och idrott är ögonblick. Ett fulländat ögonblick - några gånger under sin karriär får man uppleva det: Allt känns lätt.