Rune räddar TFF – igen

TRELLEBORG. När Rune Andersson går in med extra pengar till TFF handlar det om ett ”ovillkorat tillskott” vilket i det här fallet innebär att TFF inte behöver betala tillbaka pengarna. Ja, såvida inte föreningen visar upp ett överskott som är högre än tillskottet och det vore helt unikt i sig.

– Skulle vi göra en spelarförsäljning på x-antal miljoner – ja, då blir vi också skyldiga att betala tillbaka pengarna, förklarade kassören Åke Fransson och Per-Anders Abrahamsson nästan i mun på varandra.

När TFF:s minussiffror kom upp nuddade Per-Anders och Åke också vid den tuffa ekonomiska situation som råder bland fotbollsklubbar på bred front och då inte bara i Sverige.

– Den norska ligan och den danska ligan brottas med stora problem, fortsatte Åke och Per-Anders kom in på de svenska bekymren:

– I Sverige kan man bara se på AIK. Svenska mästare men ändå med ett minus på 21 miljoner.

– MFF redovisade visserligen en vinst på drygt fem miljoner men då ska man ha i åtanke att man fick in 47 miljoner via försäljningen av Ola Toivonen, avrundade Åke det ekonomiska resonemanget.

Per-Anders Abrahamsson omvaldes till ordförande under ett år och det bidrar i hög grad till den kontinuitet som gällt TFF och ordförandeposten tillbaka i tiden. Gunnar Persson satt i 37 år och sedan har Per-Anders och Bo Forsén delat på posten efter Gunnar. Bo Forsén fanns också självklart på plats och han fick också motta ett av de tyngre utmärkelserna – Bosse blev nämligen tilldelad just Gunnar Perssons hederspris.

Ett annat populärt pris är det som delas ut i Bengt Cederbergs namn och som har att premiera ”en spelare som är ett föredöme såväl på som utanför planen”. Priset gick till Kristian Haynes och det verkade bland 100-talet närvarande TFF-medlemmar som om valet var populärt. Många ledare i olika roller prisades och ungdomssektionens pris till bäste ledare gick till Alexander Tengryd och som bäste spelare bland ungdomarna prisades Viktor Svensson.

I stort gällde omval när det gäller styrelseposterna men Bertil Ahlm avgick självmant efter sju år och Bertil tyckte att ”det räcker nu”.