Nye direktören ska ge TFF ny energi

Kanske är det typiskt för en ytterback, men Mattias Kronvall är ingen man med stora gester.

Han pratar om engagemang och energi. Han gör det lugnt, mån att det han säger når fram.

En trygg man på en position som står under tryck.

Klubbdirektören Mattias Kronvall har inte hunnit göra några större förändringar. Den enda synbara är att han bytt rum med Lars Ankarberg.

– Ja, det här är ett rum där man kan ta in folk och ha möten, det kunde man inte i det andra, säger han när han tar emot TA-sporten för en intervju.

Hur mår TFF?

– Jag tror att TFF varit lite stukat efter nedgången i superettan. Det kom som en kalldusch efter ett framgångsrikt 2010. Ingen hade den medvetenheten som annars alltid funnits i Trelleborg om att risken för degradering finns. Man hade nog en annan bild.

– Jag tycker ändå att tongångarna är annorlunda nu. Det är bra energi på träningarna, vi tar sikte igen och ska arbeta oss tillbaka. Det är något som vi kommer arbeta stenhårt med.

Hur mår ni ekonomiskt?

– När vi åkt ur allsvenskan får vi andra förutsättningar och de måste vi anpassa oss till. Det är tufft, det är ingenting att hymla om. Vi har ju bantat vår trupp, det är en anpassning vi har gjort.

Det här att ni inte har något reservlag, hur har det bemötts?

– Det har inte varit några reaktioner, mer av förståelse i så fall. Vi har varit tydliga i vår kommunikation om varför vi gör det här. Några spelare kommer hamna i kläm, det är vi medvetna om.

Det beslutet är den stora konsekvensen av att ha bantat truppen, det var där det synliggjordes. Det kan också visa att ni mår dåligt ekonomiskt.

– Ja men du kan också vända på det. Det finns klubbar, exempelvis Ljungskile, som har ett B-lag, men de har också legat i superettan ett tag och har byggt upp sin struktur om hur det ska se ut. Det måste vi också göra. När man åker ner en serie blir det en övergång och det innebär mer risker också. Det gäller att hitta balansen och se till vilka förutsättningar som finns.

Vad var det första du åtgärdade?

– Jag har inte ändrat så mycket än. Första tiden handlar om att lyssna av, på hur man tänker och hur det har fungerat. Utifrån det får vi se vad som ska göras, vad som ska göras annorlunda eller om det ska göras alls. Vi har haft en bra dialog hittills, här på kansliet förstås men jag har också träffat ungdomsstyrelsen, spelarna och staben. Jag vill ut i föreningen och lyssna.

Är det något som du överraskats av så här långt?

– Nej. Jag får bara bekräftat att det finns ett väldigt gott engagemang i föreningen, alla vill TFF:s bästa. Det som kanske förvånat är alla detaljer som man inte är medveten om, vare sig som spelare eller styrelsemedlem. Allt som försiggår för att få matcher och allt runtomkring att fungera. Det är så mycket att tänka på.

Vad står överst på åtgärdslistan?

– Vi vill sätta truppen så fort som möjligt så att vi vet förutsättningarna. Det andra är att ta hand om vardagen och allt som behövs där i arbetet med sponsorer, ungdomssektionen med mera.

När det gäller truppen, är ni nöjda med där ni är nu?

– Nja, vi behöver få in en eller två till med kvalitet. Det gäller att det är rätt spelare med rätt karaktär på rätt position.

Är det Bosmanspelare som gäller då?

– I första hand. Vi vill ha så god kvalitet som möjligt så billigt som möjligt. Men så är det med allt.

Hur ser budgeten ut när det gäller spelarköp?

– Jag kan inte gå in på det. Resultatet för 2011 är inte spikat, den slutgiltiga budgeten för 2012 är inte heller spikad.

Spelare i nio år, styrelsemedlem i fem år. Nu klubbdirektör. Du har inte varit tränare?

– Nej, det kan man väl inte kalla det. Jag var assisterande i Näset samtidigt som jag spelade där. Jag var inne och körde lite träningar. Jag hade planer ett tag på att jag skulle gå åt det hållet, så jag är steg 2-utbildad. Men det är inte mycket praktisk erfarenhet. Jag var tränare i tennis i åtta år. Det har nog att göra med ledarrollen, att jag trivs med det. Att kunna se fotbollen från olika synvinklar och få det till en helhet, det tror jag är en fördel och en styrka.

Vad annars kan du ta in i ditt liv till det här jobbet?

– Jag har jobbat många år utanför fotbollen, på Eon i 13 år, i många olika positioner och roller. Där kan jag tillföra viss struktur och komma med nya ögon till olika frågeställningar; gör vi verkligen rätt där eller kan vi resonera annorlunda?

Vad är din styrka?

– Jag eftersträvar att vara väldigt engagerad, jag vill att alla ska känna sig delaktiga och ta ansvar – och få ta ansvar. Jag ser glädje som en viktig del och energi.

Hur får man in glädje?

– Det handlar om att våga vara sig själv, men ändå vara tydlig med vad man vill. Jag tycker prestigelös är ett bra ord. Vi har alla våra roller och ansvar för att göra saker bättre. Ibland får jag gå in med hela handen men det handlar om att vi tillsammans ska göra det vi tror på.

Är detta drömjobbet?

– Mitt största intresse är ju fotboll. Möjligheten att få jobba med fotboll på heltid samtidigt som det är ledarskapsarbete, det är viktigt för mig att kunna utvecklas i det. Den kombinationen i en klubb som du har hjärta för, det är klart att det är ett drömjobb. Samtidigt, när frågan kom var det klart att jag funderade en gång extra. Jag trivs jättebra på Eon, jag vägde det ena mot det andra. Men det här är ett drömjobb och det kanske bara kommer upp en gång, då måste jag testa.

När fick du frågan?

– Den kom i november i samband med att jag var på semester i Thailand. Jag var tvungen att fundera tre veckor.

Så du gick där på stranden och grubblade?

– Nej, jag är inte sån. Jag har en liten onoff-knapp som gör att jag kan koppla av. Där jag befinner mig det är där jag har mitt fokus. Jag är rätt duktig på att stänga av jobbet när jag är hemma. Jag hoppas jag kan vara det även framöver. Jag är medveten om att det här jobbet kanske innebär att jag får vissa frågeställningar med mig hem, då är tidsperspektivet ett annat. Men det var storstörningar på elnätet på Eon som man fick ta tag i när det hände, men det är ingenting som man kan gå runt och fundera på.

Hur ser trelleborgarna på TFF?

– En svår fråga. Jag är av den uppfattningen att vi har stort stöd, många följer oss. I grund och botten finns stort stöd och det är klart vi skulle vilja ha mer folk på läktarna. Men vi får se till antalet invånare i kommunen och den konkurrenssituation som finns i närområdet med bland annat Malmö FF. I min värld hade jag gärna sett att det varit några hundra till sett till det stöd vi har bland folk.

Det sägs att ni är ett offer för jantelagen. Hur ser du på det?

– Så kan det vara. Småklubbsfotbollen är väldigt stark här nere, det visar att fotbollen är stor här och det är jättepositivt. Jag tror att samarbetet kan bli bättre. Där finns det en möjlighet. Vi har varit ett elitlag i många år och kanske finns det lite jante, men jag vill inte riktigt uttrycka det så.

Att ni inte ska tro att ni är något?

– Det är väl så i samhället som helhet och inte specifikt gällande här.

Ni har i flera år nu varit beroende av Rune Anderssons stöd. Hur ska ni göra er oberoende av det?

– Utan hans pengar hade det varit svårare att spela elitfotboll. Ska vi klara oss utan det stödet måste vi utveckla fler lokala talanger, hitta guldkorn i lägre divisioner, bli bättre på scoutingen helt enkelt. Man får heller inte glömma att vi har en historia där vi de 16 av de senaste 20 åren har spelat i allsvenskan. Då finns det en stark grund att stå på.

Men varje år går ni med underskott och då går Rune in och stöttar.

– Ja och där är det viktigt för mig att hitta hur vi ska balansera verksamheten med hög kvalitet och spela i finrummet. Vi måste inte dubbla omsättning för att spela i allsvenskan. Det handlar om en helhet, om vilka tränare vi har och vilka spelare vi kan sätta på banan. Visst vill vi höja omsättningen med X procent för att skapa bättre förutsättningar, men att dubblera till 50 miljoner är inte realistiskt, även om det hade varit det bästa.

Vad ser du framför dig 2012?

– Jag tycker att vi har en väldigt bra trupp med allsvensk erfarenhet. Superettan är ett getingbo, många bra spelare i serien och många gedigna klubbar. Jag har en förhoppning om att vi ska vara där uppe och kriga. Men det krävs mycket av oss.

Vad har hänt om ett år?

– Förhoppningsvis har vi hittat en tydlig plan hur vi vill jobba, både på kort och lång sikt. Längre än så vill jag inte precisera det.