Långsiktighet – ändå ingen arbetsro

Fyramålsförlust mot serieledaren är inget att oroa sig över. Sett till hur stora förlustsiffrorna varit tidigare den här säsongen var det här närmast ett fall framåt.

Sju HBK-spelare var borta av en eller annan anledning. Skador och sjukdomar är ständigt återkommande problem inom idrotten. Men när det handlar om resor finns det kanske goda skäl att de sker utanför säsongen. Om man vill någonstans med sin handboll vill säga.

Trots manfallet gjorde HBK en bra match mot Skånela. Kvällens största jubel kom efter Sebastian Carlssons 16–16, HBK:s tredje raka mål. Vändning vädrades, men närmare än så kom inte hemmalaget, trots spel med en man mer och chans att ta ledningen. Simon Skuthälla svarade för några olyckliga minuter med ett par tekniska fel och en onödig utvisning och då var Skånela i tremålsledning igen.

Pelle Käll sparkade i sargen i slutskedet. Jag vet inte om tränaren var arg på spelarna eller på sig själv. För de tjugotalet sekunder som försvann när en utvisad spelare inte kom in var ett stort misstag av lagledningen. Ett par taffligheter till noterades.

Jag såg Tomas Axnérs inhopp mer som ett jippo än som ett allvarligt menat försök att täta ett sargat HBK. Nu svarade han för en stark comeback, synd bara att den bara varade i en match.

Men kanske avslöjade inhoppet mer än det dolde bristerna. Efter ett par minuter på planen ropade Axnér mot bänken och bad om klartecken att gå ut och stöta som indian. När han så gjorde gav det effekt.

Bättre ordning från ledarbänken och så en rutinerad spelare på planen är kanske vad som behövs för att HBK ska lyfta.

Så värst många av de sju spelare som var borta igår lär inte gå in i den här uppställningen. Kortsiktiga lånelösningen Goran Garic kommer ta plats på vänsternio för friskusen Max Falkman, som jag hellre ser än trötte Anders Larsen. Hampus Olsson tar platsen som högersexa när han är tillbaka. Resten är komplement. Något måste in medan tid är. Nästa vecka ställs Trelleborg mot ett vilt kämpande IFK Ystad som snart kan vara förbi i tabellen.

Pelle Källs uppgift ligger i att nu lägga grunden och att bygga på lång sikt. Han har material att bygga vidare på – unga spelare som Dick Hylkén och Marko Lapcevic imponerade på mig igår och kan bli ämnen för ett framtida elitlag. Det är ju mot eliten HBK siktar.

Men trots att vi pratar om en handbollstillvaro bortom horisonten finns ingen arbetsro för Käll och kompani. Den här våren blir viktig.

En degradering till ettan skulle vara ett hårt slag för nybildade Trelleborg HBK. Föreningen behöver få tid att växa sig stark och etablera sig. Men en nystart i division ett skulle sannolikt förlänga processen att bli ett färdigt lag och risken för att tappa Trelleborgstalangerna till andra klubbar skulle öka väsentligt.