Snart är festen slut – och det känns faktiskt rätt skönt

Krönika
Mario Mandzukic jublar efter att ha gjort avgörande 2–1 i förlängningen i semifinalen mot England.
Foto: Frank Augstein
Mario Mandzukic jublar efter att ha gjort avgörande 2–1 i förlängningen i semifinalen mot England.

Det brukar alltid infinna sig en tomhet när ett mästerskap tar slut. Men denna gång är jag redo att möta vardagen.

Tänk att det snart är över. I snart fyra veckor har jag, och många med mig, levt i en VM-bubbla. Sysslor i hemmet har fått göras mellan matcherna. VM-programmet har styrt planeringen för hur vardagen ska se ut.

Det är alltid lite jobbigt när ett VM eller EM i fotboll, eller ett OS är slut. Det blir sådan tomhet.

Men nu känner jag faktiskt att det är rätt skönt att det snart är över.

Det ska bli skönt att komma tillbaka till vardagen.

Jag kände att mycket av VM-glädjen försvann i lördags. Sveriges framgångar gjorde mig så glad, och det kändes som att de flesta har varit lite gladare i vardagen efter Sveriges framgångar i Ryssland.

När Sverige åkte ut blev det lite som att VM tog slut. Det var nästan som att kroppen inte orkade med att vara nervös en match till, att bygga upp känslor under en hel dag och känna adrenalinet när det skulle avgöras.

Jag kände mig lite mätt helt enkelt.

Inte så konstigt, det har varit många veckor där hjärna och hjärta har fått jobba hårt.

Det började ju redan inför VM, då man läste på om lagen och byggde upp förväntningarna och känslan av att det snart var dags.

Det är många veckor sedan nu.

Det emotionella börjar ta slut.

Men jag hade lite känslor kvar i kroppen märkte jag på onsdagskvällen, sedan Kroatien blivit klart för final, efter en dramatisk seger med 2–1 efter förlängning mot England.

Det är smått fantastiskt att ett land med bara drygt fyra miljoner invånare kan gå till en final i fotbolls-VM.

Det rutiga laget var det lag i gruppspelet som imponerade mest. 3–0 mot Argentina var en fin uppvisning.

Sedan var det lite trögare i åttondelen mot Danmark och i kvarten mot Ryssland.

Men mot England visade de sina fotbollskunskaper på nytt.

Jag tycker det är rättvist att de går till final.

Många svenskar brukar heja på England.

Jag är inte en av dem.

England har haft marginalerna på sin sida och hade de haft tuffare motstånd vågar jag påstå att de inte gått till semifinal.

Man kan inte hjälpa vilka man får möta, eftersom lotten avgör det.

Men det hade känts konstigt om England gått till final efter att ha slagit Tunisien och Panama i gruppen, Colombia på straffar, ett energilöst Sverige och ett tröttkört Kroatien.

Lägg därtill att deras största konkurrenter i kvalet var Slovenien, Slovakien och Skottland.

England var hypervassa på fasta situationer. Men i själva spelet tycker jag att de skapade för lite i anfallsväg i de tre utslagningsmatcherna.

Kroatien-Frankrike är en rättvis final.

Och Kroatien har nu chansen att bli det nionde landet som vinner fotbolls-VM.

Och den enda gången Frankrike blivit världsmästare, på hemmaplan 1998, slog de just Kroatien i semifinalen.

På söndag avgörs det.

Sedan är festen slut för den här gången.

Men det känns faktiskt helt okej.