Annons

Magiska år med Stavsten

På fredagskvällen spelade Stavstens IF sin sista handbollsmatch. Sedan upphör föreningen som varit Eje Wilörs livsverk.
Sport • Publicerad 29 april 2011
Foto: Tomas Nyberg
Foto: Tomas Nyberg

Han är uppväxt på Stavstensvägen. Han har Stavstengubben tatuerad på armen. Stavsten har alltid varit en del av Eje Wilör. Och kommer alltid att vara det.

Men fredagen 29 april tar det slut på ett sätt. Då är det namnet, minnena och tatueringen som är Stavsten. Något handbollslag som heter Stavsten kommer inte att finnas.

Annons

– Det känns för jäkligt, säger Eje Wilör.

TA träffar honom på uteplatsen mellan hans bostad och pensionat Maglarp. I samma byggnad som hans bostad ligger, ligger även pensionatet han driver tillsammans med sin fru Mari. Det är ett livsverk som finns utanför hans ytterdörr.

Hans andra livsverk, Stavstens IF, är däremot på väg att försvinna. Idag är det sista gången Stavstens IF spelar en handbollsmatch. Sedan går föreningen in i nybildade Trelleborg HBK. Och då finns bara hans andra livsverk kvar i hans minne.

Men vi tar det från början.

Sommaren 1991. Efter ett antal tränaruppdrag i Malmötrakten tyckte Eje Wilör att det behövdes ett bättre handbollslag i Trelleborg. För Eje Wilör har avståndet mellan idé och handling alltid varit kort. På ett par veckor återuppstod Stavsten som handbollslag. För när han startade ett handbollslag var det naturligt att göra det som en sektion i Stavsten, föreningen i hans hjärta.

– Jag är uppväxt med Stavsten och det var otänkbart för mig att engagera mig i IFK Trelleborg, säger Eje Wilör som från början bara ville samla gamla spelare som skulle ha roligt tillsammans.

– Jag ringde Korpen och sa att jag ville anmäla ett lag, men serierna var redan fulla. Då ringde jag Skånes handbollsförbund istället och frågade om det fanns en ledig plats i lägsta serien, och det fanns det.

På kort tid fick han ihop 20 spelare och Stavstens IF gjorde entré i division fyra.

Det som för början var tänkt att bli ett korplag blev en elitserieklubb på bara fyra år. En osannolik utveckling.

Det blev serieseger direkt och en makalös klättring påbörjades. Det tog tre år innan laget förlorade en match. Och fyra år efter starten, 19 april 1995, kvalade Stavsten sig upp i elitserien.

Annons

– Det stora lyftet kom när vi värvade Axel Sjöblad. Att en gammal världsmästare kom till föreningen gav eko i hela Sverige och det gjorde att många spelare tog kontakt med mig och ville spela i Stavsten.

De första sju åren i föreningen är de som Eje Wilör minns bäst. Det var resan upp till eliten som var roligast för honom. Inte så konstigt. Stavsten var ett lag som nämndes i hela Sverige när de vinröda gick upp i elitserien.

– Vi hade ett fantastiskt lag. Men alla fungerade inte ihop, och magin försvann lite när alla nya kom, minns Eje de två tuffa åren i elitserien.

Första året klarade sig Stavsten via kval. Andra året åkte de ut efter kvalspel. Och elitserieåren lärde honom också att det kostar att vara i högsta serien.

– Jag läste på ett mjölkpaket en dag under den här tiden, hellre rikast bland de fattiga än fattigast bland de rika, stod det. Det är stora fasta kostnader att ligga i högsta serien och jag insåg att det inte var värt det.

Sedan har Stavsten ofta varit ett lag som tillhört de bästa i Sverige. Mycket tack vare att före detta elitseriespelare sökt sig till klubben.

– Men det har aldrig varit pengar som lockat spelare till Stavsten, utan för att klubben haft ett gott rykte, säger Eje.

– Många tror att jag är miljonär men hade jag varit det hade jag inte haft två jobb. Och det har aldrig varit mycket pengar inblandat med Stavsten. I år omsätter vi 350 000 kronor, folk tror knappt att det är sant när jag berättar det, säger Eje Wilör.

Stavsten tog sig i år överraskande till elitseriekvalet. Men där har det varit tufft.

– Jag hade kunnat satsa pengar för att få ett slagkraftigt lag i kvalet, det kliade i fingrarna, men jag vill avsluta snyggt och inte föra över skulder till nya föreningen utan kunna visa upp att vi har ett positivt bokslut.

Annons

Därför kommer han vara nöjd på flyget hem från Stockholm efter Hammarbymatchen, den sista i föreningens historia, ikväll.

– Att vara bland de 20 bästa i landet när föreningen upphör är härligt.

Men handbollen kommer alltid att finnas kvar i Eje Wilörs liv. Nu byts Stavsten till Trelleborg HBK.

Eje Wilör vill inte vara drivande i nya föreningen. Men han vill vara engagerad.

– Jag vill vara en som hjälper till men inte en som bestämmer. Jag är för mycket Stavsten, det är bättre att andra sköter föreningen. Vi får se hur jag engagerar mig.

Wilör är faktiskt redan engagerad i Trelleborg HBK, som tränare för pojkar födda 1997.

Eje Wilör köpte direkt tanken om en ny handbollsklubb i Trelleborg.

– För handbollens bästa i Trelleborg räcker det med en klubb. Jag hade aldrig engagerat mig i IFK men HBK är något nytt. Det känns jättebra. Jag har velat ha en förening tidigare också.

– Jag hoppas att alla som älskar handboll i Trelleborg ställer upp för HBK. Hoppas att ingen kommer att säga att det var bättre förr, för det blir bättre nu. Det kan gå hur bra som helst. Det viktigaste är att det finns en bra grund att stå på, säger Eje.

Men det blir inte på samma sätt som med Stavsten. Det har varit hans verk.

Annons

Klubben har aldrig haft ett kansli. Det har varit hemma hos Eje Wilör. Han har missat cirka 20 matcher sedan Stavsten bildades. Ungefär en match per säsong. Och det är inte fler träningar han missat heller.

Konstigt nog har han haft tid till det.

Han var tidigare vd för Nordö under många år. Nu är han ansvarig för nya linjen mellan Helsingborg och Travemünde. Samtidigt sköter han pensionatet i Maglarp med sin fru Mari sedan 1996.

– Jag har en förstående fru. Det var värre när barnen var små. Jag brukar säga att jag aldrig tar lunch och då har jag 25 timmar per dygn. Jag är bra på att planera och jag stressar aldrig. De som stressar hinner inte med, förklarar Eje Wilör.

Men nu får han tid över.

– Jag är förbannat stolt. Klubben har skötts klanderfritt och vi har jobbat efter resurser.

Eje Wilör säger vi om Stavsten. Men han kunde sagt jag. Eje Wilör är Stavsten. Och Stavsten är Eje Wilör.

Han nämner Jojje Levin, Kjell Winqvist och Torsten Lundström som betydelsefulla personer som lagt ner mycket tid på Stavsten.

– Vi är ingen förening. Vi är en familj, förklarar Eje Wilör.

En familj som upphör.

Annons

Eje Wilör hoppas att trelleborgarna aldrig glömmer Stavsten.

Han har framfört till Trelleborg HBK att det bör startas en ungdomsturnering som kan heta Stavsten Open.

– Det vore ett sätt för Stavsten att leva kvar.

Men för honom kommer namnet Stavsten alltid att finnas nära honom. Nära i minnet. Och nära hjärtat.

Fotnot: Stavstengubben är mannen som finns på Stavstens klubbmärke.

Louise Löfgren
Jonas Jakobsson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons