Han är ny frontfigur i landslaget

TRELLEBORG. – Nej, nej...är du blind eller?

Orden är Fatmir Seremetis. Han känner sig förfördelad och tävlingsinstinkten tar för ett ögonblick överhanden. Kvällens träning i goalball handlar om precision och Fatmir Seremeti reagerar på ett tveksamt domslut hurvida ett skott var korrekt genomfört eller inte. Jargongen är rå men hjärtlig men att förlora är inte hans grej och vinnarskallen är sedan pojkåren grundmurad. Platsen är hemmahallen i Malmö där FIFH Mighty Ducks huserar, klubben som Fatmir Seremeti varit trogen i tolv år.

Bördig från Kosovo kom han till Sverige som nioåring. Norrköping blev Malmö och sedan två år har bopålarna slagits ner i Trelleborg. Tanken var ett framtida liv med traditionella sporter men som 15-åring tog livet en annan vändning. Diagnosen var grön starr och från full synförmåga reducerades synen till sex procent.

– Det var en fruktansvärd jobbig tid som tog knäcken på mig. Jag kunde inte längre se fotbollen i luften och slagen i kampsporten blev omöjliga att parera, säger han och berättar vidare:

– Jag kunde inte förlika mig med att ha tappat synen och hade ingen att identifiera mig med tills jag träffade Jimmy (Björkstrand, klubbkamrat). Vi är samma generation och jag fick ett nytt perspektiv på livet.

Ett perspektiv som bland annat betydde att karriären som goalball-spelare tog vid. Fatmir Seremeti minns året mycket väl. I början av 1998 anordnades ett prova-på-läger i Stockholm vilket banade väg för kommande framgångar som till dags dato innehåller medaljer av alla valörer från olika internationella sammanhang.

– Det var på våren jag åkte upp till Stockholm och jag fastnade direkt. Redan samma höst anmälde jag mig till min klubb i Malmö, säger han.

Sen gick det snabbt. Tack vare god fysik kom Fatmir Seremeti snabbt upp i nivå och redan året därpå deltog han i SM för att i 2000 års SM gå in som startman. Landslaget pockade därefter på uppmärksamhet och det var under VM i Brasilien två år senare som Fatmir Seremeti insåg vad som krävdes för att bli en riktigt bra spelare.

– Det blev inte så mycket speltid men jag lärde mig mycket av andras tekniker. Nationellt är det ofta två spelare som är riktigt bra medan landslagen innehåller toppspelare på varje plats, säger han.

Vilka egenskaper krävs för att bli en toppspelare internationellt?

– Explosivitet, spänst, smidighet och god koncentrationsförmåga. Vi ser ingenting och det gäller därför att lokalisera bollen med hörseln. Det bästa är att inte tänka utan allt ska ske per automatik.

Spelstilen är rörlig och han gör det oväntade på planen som att ta skott i oväntade lägen. Samtidigt är han beredd att ta ett större ansvar för gruppen och lyfta sina medspelare i trängda matchsituationer.

Det verifieras av förbundskaptenen Jörgen Lindahl som märkt ytterligare utvecklingspotential hos sin landslagsadept.

– Efter Paralympics i Peking hade vi några avhopp från landslaget och därefter har Fatmir tagit stora steg. Dels som pådrivare och framför allt med kommunikationen på planen. Han är duktig på att läsa av var medspelarna befinner sig och för att vara center skjuter han både hårt och ofta, säger han.

Jörgen Lindahl är en av två förbundskaptener och tillträdde tjänsten i januari föregående år. Organisation och administration är huvudsysslorna och till sin hjälp har han Fatmirs bror Florim som står för den taktiska biten. Målet är att tillsammans skapa ett slagkraftigt lag som ska vara som bäst till årets stora mål, VM i Sheffield och i förlängningen till Paralympics i London 2012.

Efter tolv år med täckta skott och otaliga spelupplägg världen över känner sig Fatmir Seremeti redo. Redo att i sin nya roll som center axla ett större ansvar i landslaget. Rutinen finns där. Likaså engagemanget och ivern att få representera nationen i de stora sammanhangen. Först och främst i VM i juni.

Vilka blir era svåraste motståndare och vilken plats siktar ni på?

– Kina som regerande världsmästare. Litauen och Slovenien förstås. USA och Kanada kan man heller inte räkna bort i stora mästerskap. För att få spela i Paralympics gäller det att vara topp-tre så medalj är målet.

Hur många år Fatmir Seremeti har kvar på toppnivå vet han inte riktigt själv men finns bara motivationen och drivkraften kvar finner han ingen anledning att sluta. Att få vara frisk är ytterligare en förutsättning. Kroppen har tagit stryk medger han men sporten är en passion och med individuellt upplagt träningsprogram ska skadorna hållas i schack. Om så blir fallet finns chansen till ytterligare ett Paralympics.

– Jag stänger inga dörrar men det är lång tid kvar till Rio de Janeiro 2016, säger han.