Mina smaklökar dansade jitterbugg

Det finns människor som får ett lyft genom att lyfta andra. Av den anledningen kan vi förklara varför ett lag som Malmö FF inte lyckas och varför mindre stjärnfyllda lag presterar desto bättre.

Mammas stekta makrill är kanske det godaste jag vet. Sockerärtor likaså. Och grillad lammkotlett. Mango. Knäckebröd med västerbotten. Tomat. Getost. Chokladglass.

Tillsammans smakar det nog inget vidare (fast i ärlighetens namn har jag aldrig smakat), men var för sig och med rätt tillbehör – mums! Det kan få smaklökarna att dansa jitterbugg.

Samverkan krävs, annars blir tillvaron alldeles för platt och trist. Det var därför jag gick in i butiken med avsikt att lyfta den nyförskaffade getosten med lite honung.

Butiken var ny men ansiktet hos en av kunderna var bekant.

– Hej Thylle! Vet du var dom har flytande honung?

Han visste inte. Men han gav sig inte heller. Han ville hjälpa till att leta. Sådan är han, Mattias Thylander.

Den parentesen i livet kommer upp i minnet nu när jag just pratat med Thylle, han som hjälpte mig så att mina smaklökar dansade jitterbugg en lördagskväll våren 2008.

I en intervju med Expressens Johan Orrenius i våras pratade Mattias Thylander om hur han som ung såg fram emot att bli stjärna. Han var på väg upp och fanns med i A-landslagssammanhang. Han såg proffsspel när han blundade, men när ögonen öppnades fick han se den bistra verkligheten.

”Jag anlitade sprintern Mattias Ghansah som privattränare och körde stenhårt. Jag såg det framför mig: landslaget, proffsspel… men i stället blev jag skadad. Och när väl den första skadan kom följdes den av många fler.

Jag var ung och dum. Lyssnade inte på kroppen och började för tidigt hela tiden. Det är mitt stora problem. Jag har alltid varit överambitiös.”

Han lämnade MFF för AIK och sedan Halmstad. Enda klubben utanför Sverige blev Silkeborg och när han återvände till svensk fotboll kom han till Vångavallen och har varit med om Trelleborgs resa från superettans botten till allsvenskans mitt. Vart karriärsstigen fortsätter är det ingen som vet.

”Men jag väljer ändå att se det positivt. Tänk vad många härliga människor jag har fått träffa som jag aldrig hade mött om jag blivit stjärna.”

Han blev aldrig den stjärna han drömt om. Han blev aldrig lammkotletten eller getosten. Snarare vitlöken eller den flytande honungen.

Mattias Thylander får andra att lyfta och det går aldrig att övervärdera.