Portade spelare på väg att lämna

– Det känns som att allt hopp är ute, säger Sebastian Carlsson och slänger samtidigt en blick in mot Södans A-hall.

Hallen står tom. Spelarna i IFK:s allsvenska är utestängda så länge klubben inte betalar vad den är skyldig kommunen.

Men omklädningsrummet är öppet och IFK-

spelarna kan byta om innan de beger sig ut i Östervångsparken på en joggingrunda.

– Inte riktigt vad man vill göra med två veckor kvar till premiären. Vid den här tidpunkten vill man ju träna så mycket handboll som det går, säger Sebastian Carlsson innan han tar täten i joggingspåret.

Vänstersexan har nyligen – Det känns som att allt hopp är ute, säger Sebastian Carlsson och slänger samtidigt en blick in mot Södans A-hall.

Hallen står tom. Spelarna i IFK:s allsvenska är utestängda så länge klubben inte betalar vad den är skyldig kommunen.

Men omklädningsrummet är öppet och IFK- spelarna kan byta om innan de beger sig ut i Östervångsparken på en joggingrunda.

– Inte riktigt vad man vill göra med två veckor kvar till premiären. Vid den här tidpunkten vill man ju träna så mycket handboll som det går, säger Sebastian Carlsson innan han tar täten i joggingspåret.

Vänstersexan har nyligen återvänt till Trelleborg efter några träningspass med en elitserieklubb, ett provspel som slog väl ut.

– Det gick riktigt bra för mig och jag ska få besked i dagarna. Jag trodde att jag skulle ligga efter, men det var mer mentalt som det var jobbigt i och med att jag spelat här i snart 16 år. För mig har det alltid varit en dröm att spela i IFK:s A-lag, säger han.

Sebastian Carlsson har inte hunnit vänja sig vid tanken att tiden i moderklubben snart kan vara över. Men han döljer inte att han inte ser någon framtid i Trelleborg.

De personer som han haft runt sig sedan han lärde sig spelet, som har blivit hans vänner och som han upplevt både med- och motgångar med, är snart inte lagkamrater längre. Bara kamrater. Det är så han ser det.

– Det som håller på att hända är verkligen hemskt, säger ”Sebbe”. Även om Kenny (Ekman) nu försvann så har vi ändå ett bra lag. Visst en tunn trupp, men vi spelade ändå jämnt mot H43 i en träningsmatch. Men det är jävligt svårt att konkurrera om vi inte kan träna handboll, säger Sebastian Carlsson.

De elva spelare som är på plats vid dagens pass springer åtta kilometer. Stämningen när de kommit i mål är förvånansvärt lättsam.

– Vad säger ni? Ska vi lägga en tia var så kan vi träna handboll i morgon, säger Sebastian.

– Det kostar 500 kronor att hyra hallen om man inte hyr som förening.

– Så mycket? Då kanske ska vi ska ta asfaltsplanen på Centralskolan.

Då ger sig tränaren Denis Bahtijarevic in i samtalet:

– Innan jag var 17 tränade jag aldrig i en sporthall…

Samtidigt som träningen avslutas har IFK Trelleborgs huvudstyrelse just samlats på handbollssektionens kansli. Men vad som sker där vill inte Denis Bahtijarevic tänka på.

– Fram till igår så trodde jag att allt skulle lösa sig, men nu tänker jag inte alls. Det enda jag har att tänka på är morgondagens träning, lördagens träningsmatch och om vi kan möta Stavsten i en match nästa vecka.