Rugbyn går och badar

– Okej, vi samlas här. Svarta tröjor går dit, vita tröjor dit.

Svårare än så är det inte när Pingvins ungdomar samlas en fjärde och sista onsdagskväll på Dalabadet. Vattnet är bara några meter bort och visst ska här badas, men först lite beachrugby. Neonfärgade koner bildar den plan som snabbt rensas från större stenar.

– Det gör inte så ont när man tacklas omkull och barn och vuxna får spela tillsammans, berättar Daniel Sörensson som är en av fyra ledare på plats.

Austin Adams gör första försöket för det vita laget. John Bernhardsson det sista innan det är tid för drickapaus och vila vid trädet.

– Det är bra att spela på stranden, för man kan bada efteråt. Och så är det skönt att spela barfota, säger elvaårige John.

Två år äldre brodern Casper Bernhardsson är flitig gäst i försöksområdet.

– Jag tror jag har gjort fyra nu, säger han medan svetten glänser i den solbruna pannan.

– Det är mycket jobbigare att springa i sanden än på gräsplanen man sjunker liksom ner. På ett sätt är det roligare också. Planen är mindre och då får man fler möjligheter att tackla.

Britt Ahlström berättar att många av ungdomarna lärt sig tackla under klubbens sammankomster i sanden.

– De som inte vågar tackla på rugbyplanen tar för sig här. Vi har några som gått framåt enormt.

Tacklingsteknik, benstyrka och kondition är några saker som förbättrats i sommarhettan. Men att visa upp rugbyn inför badgästerna är också viktigt.

– Vi hoppas att vi kan sprida rugbyn. Det här kanske inte gör att vi får fem nya spelare till nästa träning, men det är ett sätt att visa att vi finns till, säger Britt Ahlström.

Benen rör sig inte lika snabbt längre och några av de bästa briljerar med sina genombrott. Lagspelet rugby har blivit individuellt, ett tecken på trötta kroppar.

– Nu är det bad!

Orden markerar slutsignal och plötsligt är det spring i benen igen.