Stefan Nilsson jagar vilt och lerduvor på skjutbanan

Mer skjutbana än badstrand – så har somrarna sett ut för Stefan Nilsson. Och tro inte att han har något emot det.

– Jag är inte mycket för att köra ner och lägga mig och sola när det är 5 000 andra på stranden, det är inget som jag trår efter. Annars gillar jag att bada.

Stefan Nilsson sitter tillbakalutad under solparasollen hemma i trädgården. Mitt på gräsmattan står grillen, flitigt använd under varma sommarkvällar.

Han befinner sig mellan två internationella mästerskap, men har ändå haft tid att ta det lugnt i ett par veckor. Bland annat har han varit i Rydaholm och hälsat på flickvännen Emma Skenning, en av Sveriges mest framgångsrika luftgevärsskyttar.

Stefan berättar att de träffades i samband med en världscuptävling i tyska Suhl för två år sedan.

– Vi har snackat om att flytta ihop, men det ska ju passa också, hon ska få jobb här nere och så.

Att du flyttar till Småland är inte aktuellt?

– Nej, det är kanske inte det jag är riktigt intresserad av, men det har vi diskuterat, där är vi överens.

– Jag trivs bra i Trelleborg, jag tycker det är en väldigt mysig stad. Sen är det ju nära till skjutbanan.

Skjutbanan ja. Den går liksom inte att komma ifrån.

– Att skjuta lerduvor är ett jobb för mig, även om vissa kanske inte tycker att det är ett jobb att gå där uppe och skjuta, säger han.

Sedan i höstas är trelleborgaren betrodd som en framtidsman av Sveriges Olympiska Kommitté. Stefan Nilsson ingår i den satsning som SOK gör mot Rio de Janeiro 2016.

Därmed får han ersättning från SOK för att kunna träna och han får resorna betalda till världscupen.

– Man känner sig säkrare, man har höjt nivån jämfört med innan då man gick och tränade två tre dagar i veckan. Det är ju det som krävs om man vill vara med i toppen; det är träning, hela tiden. Skyttet känns säkrare nu, inte bara stundtals.

Utöver skyttet jobbar han som målare i Malmö. Stefan Nilsson är lyckligt lottad som får stöd från SOK, men att tjäna stora pengar som lerduveskytt är inte att tänka sig.

I det avseendet får det internationella sportskytteförbundet en rejäl känga.

– Vi får ju inte ha reklam på våra kläder, det är det som är så dumt. Ska vi kunna bedriva det på heltid är det sponsorerna som finansierar det, och det är ju inte många sponsorer som vill gå ut och finansiera något där de inte får något igen.

– Vad anledningen är vet jag inte, resonemanget är bara korkat om du frågar mig. Sporten dör ju ut lite grann när man inte kan skaffa sponsorer på det. Ska du träna ordentligt får du räkna med 100 000 om året. Bara ammunition kostar 50 000 kronor om året sen ska man ju betala lerduvor och bensin och boende på tävlingar och startavgifter.

Vad är det som driver dig i din satsning?

– Jag tycker det är så fruktansvärt roligt. Jag är uppväxt med jakt och skytte, det har alltid varit ett intresse. Jag kommer alltid att hålla på med det, även om jag skulle sluta att tävla på den här nivån.

Händer det att du önskar att du hade varit framgångsrik i någon annan sport i stället?

– Ja det är klart, pengamässigt hade det varit bättre att vara duktig inom tennis, hockey, fotboll eller något sånt, det är ju där de stora pengarna finns. Roligare hade det kanske inte varit, men ekonomiskt sätt hade det varit jävligt mycket roligare.

Lerduveskyttet har i år tagit 19-åringen till Mexiko, England, Italien och Ryssland. Det var i Ryssland, i Kazan, som han bärgade ett individuellt JEM-silver för några veckor sedan.

I början av augusti åker han till München för att skjuta om JVM- medaljer.

När bössan ligger nere tar han gärna fram gitarren.

– Jag köpte min första gitarr när jag var elva. Det här är den tredje eller fjärde, en Fender, ett bra märke.

Kan du spela bra?

– Lite kan jag ju spela, jag är självlärd, man är ju ingen supergitarrist. Det är roligt att lyssna på låtar, plocka ut lite stick och sånt.

Men räkna inte med att få höra något smakprov. Ni lär inte se honom stå på torget med gitarrlådan framför sig.

– Nej aldrig, skulle aldrig falla mig in, jag tycker inte om att spela inför folk.

Däremot tycker han att fler folk ska se när han och andra lerduveskyttar mäter sina krafter.

– Egentligen är det en väldigt publikvänlig sport, du ser direkt vad som händer, det smäller och sen går duvan itu, ja då är det träff ju. Man får resultatet live om man är och tittar på det.

Själv laddar Nilsson om redan till helgen när det vankas junior-SM i Saxtorp.

Målet är att hitta segermelodin innan det bär av till München veckan därpå.