"Alla ska få spela fotboll om de vill"

Fotboll
Sajad Ganji och Mojtada Shojaiy bryter upp från passningsövningen med ett garv. Ingen av dem har spelat i ett riktigt lag tidigare men de har gott om fotbollskunnande från andra sammanhang.
Foto:
Samling. Kristian Haynes förklarar träningsupplägget för gruppen och Norlla Amiri översätter.
Foto:
Målvakten Said Ahmadi har varit i Sverige i drygt tre år.
Foto:
Skotteknik är ungefär som att spänna en båge. Kristian Haynes visar gruppen med hjälp av Said Ahmadi.
Foto:

Vissa har varit i Sverige i tre år och andra i tre månader. De flesta har aldrig haft någon som tränat dem i fotboll. Inte förrän nu, när TFF tillsammans med kommunen provar på att anordna fotbollsträning för ensamkommande ungdomar.

Artikeln publicerades 19 september 2015.

Klockan börjar närma sig fyra och Kristian Haynes börjar bli lite otålig i omklädningsrummet på Vångavallen. Om några minuter ska han blåsa igång träningen för några av kommunens ensamkommande flyktingar.

– Förra veckan betonade jag att det var viktigt att komma i tid, säger Kristian Haynes.

Så småningom kommer killarna. En efter en cyklar de in på parkeringen och skyndar sig fram för att hälsa.

– Salam Aleikum!

Norlla Amiri, som också ingår i tränarstaben för dagen, möter dem med ett leende och ett handslag. Många av ungdomarna är liksom honom från Afghanistan och har hört talas om TFF:arens matcher för landslaget.

– Det är spännande att få träffa mina landsmän. De har sett lite affischer på mig här och där och frågar om jag var med nu senast mot Japan, säger Norlla Amiri.

Några av de som anländer är fullt utrustade med skor och kläder medan andra tar en titt i den fullproppade lådan med fotbollsskor som TFF-spelarna lämnat i korridoren. Kristian Haynes skyndar i väg för att öppna ett annat omklädningsrum där killarna kan byta om.

– Jag tror vi sa att de skulle byta om hemma, men det är det här med kommunikationen, skrattar han.

För en vecka sedan höll Haynes i sitt första pass med ensamkommande flyktingar. Då, liksom nu, kom 16 killar i åldrarna 15–20 år till träningen. Totalt är fyra träningspass inplanerade på prov inom ramen för TFF:s och kommunens nya samarbete, TFF en kraft i samhället.

– TFF är mer och mer inne på detta och det är min roll att paketera det tydligare, säger Kristian Haynes om sitt utvidgade spelarkontrakt i klubben.

En av förhoppningarna är att man ska kunna slussa ut ungdomarna till andra föreningar i kommunen, men hittills har intresset varit svalt.

– Jag förstår problematiken för de mindre klubbarna, killarna ska skrivas in och registreras för spelarlicenser. Sen finns det ju en risk att de inte stannar här så länge, säger Haynes och fortsätter:

– Jag tycker att det är skitroligt. Hittar vi ingen lösning får jag fortsätta träna dem själv.

Inför dagens pass har Kristian Haynes skruvat upp svårighetsgraden något. Han medger att han hade underskattat spelarnas talang på förra träningen.

– Talangen är egentligen inte alls viktig, men visst finns det fotbollskunnande. De spelar nog mycket på fritiden men det syns på dem att de behöver någon som styr upp det, säger han.

Väl ute i höstrusket på konstgräsplanen går Kristian Haynes igenom dagens upplägg. Han pausar lagom länge mellan meningarna så att Norlla Amiri hinner översätta. Passet börjar med att spelarna får nöta korta och långa passningar i grupper om fyra. När uppvärmningen är klar följer en skottövning.

– Norlla brukar också missa ibland, så det är okej, men fokusera på att träffa målet, instruerar Kristian Haynes.

För att förklara den rätta skottekniken tar Haynes hjälp av målvakten Said Ahmadi. Said kom hit 2012, från Afghanistan via Iran, och är en av spelarna som varit längst i Sverige. Han berättar att fotbollen, som en gång var en framtidsdröm, länge fått stå till sidan för viktigare saker.

– Det är svårt att hinna med fotbollen när man har så mycket annat att tänka på. Innan man kan satsa på fotbollen måste man trivas, säger Said Ahmadi, som läser sista året på gymnasiet.

För tre månader sedan återförenades han med sin lillebror, och när tvålagsspelet startar är det brorsan som vaktar det andra målet. Glädjen bland spelarna går inte att ta miste på, men Said Ahmadi vet att det krävs mer för att känna sig hemma i ett nytt land.

– Det är positivt att vi har tränare, men det är inte bra att alla tränar så här tillsammans. Det hade varit bättre att spela i andra klubbar där man kan lära sig språket.

Fotbollsplanen är dock en fristad för många av ungdomarna, en plats där de tillfälligt kan glömma sina bekymmer och våga drömma om en ljusare framtid.

– Underbart! Här utvecklas man mer än om man bara spelar på skoj, säger 17-årige Sajad Ganji, som nu kan träna fotboll under organiserade former för första gången.

Jag frågar om han sett mycket på svensk fotboll sedan han kom hit. Det har han, men han är inte särskilt imponerad.

– Bara Zlatan. Men en stjärna kan inte bygga ett helt lag, alla måste hjälpas åt.