Miljoner till öppna landskap

Text: Fredrik Sjöstrand
Publicerad 15 augusti 2012 12.30 Uppdaterad 15 augusti 2012 12.59
Större eller mindre text

Brösarp.
Tallar ska falla, vresrosor grävas upp och mark ska brännas.

Länsstyrelserna i södra Sverige storsatsar 70 miljoner kronor, varav hälften är EU-bidrag, på att restaurera sandmarkerna. Falsterbo, Sandhammaren och Friseboda är några av områdena som berörs.

Platsen är väl vald, högst uppe på en kulle i norra delarna av Brösarps backar. Utsikten är milsvid. Ljungen är i full blom och fältpiplärkan flyger nyfiket förbi. De böljande ängarna fungerar i detta ögonblick som ett slags facit för vad de församlade nyckelpersonerna i det nystartade projektet Sandlife vill åstadkomma.

Under de kommande sex åren ska igenväxta sandmarker i 23 stycken Natura 2000-områden i Skåne, Halland och Kalmar län öppnas upp och göras tillgängligare. Men inte bara för rara insekter och andra solälskande organismer utan även för människor, påpekar Göran Enander, tillförordnad landshövding, som inledde presskonferensen.

– Det finns ju mycket forskning som visar hur viktig naturmiljön är för människan. Så det här är inte bara en satsning för naturmuppar – om man får använda det uttrycket – utan det här är en viktig samhällsfråga.

Efter en lång ansökningsprocess har nu EU skjutit till omkring 35 miljoner kronor till projektet.

– Att vi har lyckats få EU-pengar som kommer med strikta riktlinjer för hur pengarna ska användas är inget problem, som man har kunnat läsa i någon insändare. Tvärtom är det en jätteframgång. Att värna om sandmarkerna ingår i den svenska miljöpolitiken och för att bevara dem kräver fysiska åtgärder som kostar mycket pengar, säger Göran Enander.

Gabrielle Rosquist är projektledare för Sandlife och hon konstaterar att endast väl beprövade metoder för att restaurera markerna kommer att användas, däribland schaktning, plöjning, betesdjur och naturvårdsbränning.

Hon är också snabb att förklara att allmänheten kommer att hållas välinformerad under hela projektet.

– Vi har bestämt vad som ska göras i områdena, men inte ner till exakt vilka träd som ska fällas. Där kommer vi att ha en dialog med dem som bor i området.

Att sätta ut för att fälla träddungar och därigenom återskapa sandstäppen kan väcka upprörda känslor, det vet hon. Det är sommarens infekterade debatt kring naturreservatet Haväng och Vitemölla strandängar ett färskt exempel på.

Därför ligger redan en informationskampanj färdig, med omkring 200 inplanerade möten och fältvandringar under projektets sex år.

Även Kenth Ljungberg, naturvårdsförvaltare, understryker vikten av att förklara åtgärderna för allmänheten.

– Om inte havets vågor slår mot en strand kan man säga att all natur vill gå mot skog. De här backarna hade varit talltäckta i dag om det inte varit för oss människor. Och ser ni ljungheden därborta? Den var täckt av tallskog 1980, säger han och berättar om det långa restaureringsarbetet.

Han efterlyser också lite perspektiv från många som ger sig in i debatten om återställning av olika naturtyper.

– Mannaminnet är väldigt kort. För politiker är det fyra år, för alla andra är det fem. Folk anpassar sig och märker inte förändringarna i naturen runtomkring dem. Då får man ibland plocka fram flygfoton, tjugo-trettio år gamla eller mer, för att visa hur det såg ut tidigare. Naturen vill alltid växa igen och ska den inte göra det så måste man göra insatser. Och för 70 miljoner kan man göra mycket, säger Kenth Ljungberg.

Länsstyrelserna i Skåne, Halland och Kalmar län ska, tillsammans med Lunds universitet och Kristianstad Vattenrike, arbeta med projektet Sandlife i Natura 2000-områden under sex år.
Några av områdena är Verkeåns dalgång, Kiviks marknadsplats, Friseboda, Gropahålet, Möllegården, Klammerbäck, Lyngby, Rinkaby, Ravlunda, Falsterbohalvön, Sandhammaren, Falsterbo skjutfält och Kabusa,
De sydsvenska sandmarkerna tillhör norra Europas artrikaste biotoper. Sanddyner och sandfält vid kusterna och i inlandet har under de senaste 100 åren planterats med barrträd eller främmande arter som bergtall och vresros, odlats upp eller exploaterats. Idag finns få öppna sandmarker kvar och dessa håller på att växa igen.
En del av projektet är att öka kunskapen om betydelsen av skötsel av sandiga marker, att öppen sand behövs för mångfalden och att den kan få finnas utan risk för sandflykt.
Källa: Länsstyrelsen

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu