Han är den siste som såg Hammarskjöld i livet

Text: Per Nilsson
Publicerad 18 september 2011 14.14 Uppdaterad 18 september 2011 14.15
Större eller mindre text

Abbekås.
Han var ansvarig för det flygplan som kraschade med FN:s dåvarande generalsekretare Dag Hammarskjöld ombord. ”Jag är den siste nu levande svensken som såg Dag Hammarskjöld i livet", säger Lennart Alhbin.

Lennart Alhbin, 77 år, från Abbekås minns dramatiken. Han pratade med generalsekreteraren innan planet lyfte på eftermiddagen söndagen den 17 september 1961 för den ödesdigra flygturen.

– Jag var inne i hans lounge och önskade honom lycka till, mer blev inte sagt, berättar Lennart Alhbin.

För honom har dagen när Dag Hammarskjöld omkom för alltid etsat sig fast i minnet. 50 år efter händelsen sitter han i sitt vardagsrum i radhuset i Abbekås, ett stenkast från havet, och berättar livfullt och fängslande om hur han hamnade mitt i världspolitikens centrum.

Lennart Alhbin började senvåren 1961 att tjänstgöra för FN i Kongo, där inbördeskrig pågick sedan landet blev självständigt året innan. Han var stationerad på flygplatsen i huvudstaden Leopoldville, som nu heter Kinshasa.

– Vi lastade flygplan, tog ombord militär personal och flög iväg med dem. Planen flög ut på morgonen. Då skulle de vara lastade, berättar han.

Lördagen den 16 september landade Dag Hammarskjöld i en DC-8:a på flygplatsen Leopoldville. Lennart Alhbin förevigade den svenske världskändisens ankomst i bild.

– Jag var i tjänst när han kom. Det var en dag jag hade kameran med mig. Det kunde man inte ha alltid ha på jobbet, berättar han.

– Militärorkestern spelade och alla tog emot honom. Den kongolesiska regeringen med arméchefen Mobutu var där. Det var full uppställning.

Dag Hammarskjöld mellanlandade för att åka vidare till Ndola i nuvarande Zambia, där han skulle träffa utbrytarstaten Katangas ledare Moise Thsombe för fredsförhandlingar.

– När Hammarskjöld skulle iväg dagen efter var jag i tjänst. Jag satt på mitt kontor när de ringde och bad mig få tag i en mekaniker som kunde göra i ordning planet.

Lennart Alhbin ordnade det. När tiden närmade sig för Dag Hammarskjölds avfärd ringde det igen från högkvarteret.

– De sa att de var på väg, men det skulle vara hemligt, minns han.

Lennart Alhbin satte sig i en jeep, körde ut och mötte Dag Hammarskjöld och hans sällskap.

– Jag ledde in dem en bakväg till flygplatsen. De slapp passera flygstationsbyggnaden. Sedan körde vi direkt ut till planet.

– Jag gick och talade med Hammarskjölds livvakt för att jag ville ha namnen på alla som skulle med, men jag fick inga namn utan fick nöja med att räkna dem som var ombord och göra en provisorisk passagerarlista.

Planet var en DC-6:a. Dag Hammarskjöld hade redan plockat fram sina papper när Lennart Alhbin passerade igenom planet för att kontrollera att allt var i ordning. Efter att ha önskat generalsekreteraren lycka till med uppdraget och flygturen lämnade Lennart Alhbin planet.

– Det var spänt i flygplanet. Alla visste att det var en viktig resa.

Planet som hade svensk besättning lyfte klockan 15.51. Klockan 22.10 på kvällen söndagen den 17 september kraschade planet vid inflygningen till Ndola. Vraket hittades inte förrän vid lunchtid dagen efter. 15 personer omkom direkt, förutom Dag Hammarskjöld ytterligare åtta svenskar. Den amerikanske FN-mannen Harold Julien, som var den ende som överlevde, avled senare av de skador han fick vid olyckan.

Kommunikationerna var helt annorlunda för 50 år sedan, men en påpasslig svensk journalist i FN-tjänst lyckades att kabla hem den stora nyheten långt innan det officiella beskedet kom.

– Hemma i Malmö visste de vad som hänt innan vi visste det. Definitivt besked fick vi inte förrän vid middagstid den artonde. Vi var de sista som fick veta det, säger Lennart Alhbin.

– Det var onekligen en stor händelse. Hammarskjöld var stor. Man hade väldigt svårt att ta in att han försvann.

Teorierna om vad som orsakade flygolyckan har varit många många genom åren. Lennart Alhbin vill inte ge sig in i den diskussionen.

– Jag överlåter åt specialisterna avgöra det, men det var inget fel på planet, säger han.

– Men en grej är underlig. Jag var ansvarig för att planet gick iväg, men har aldrig varit i förhör om hur det gick till.

Lennart Alhbin gjorde efter FN-tjänsten ytterligare tre resor till Kongo för flygbolaget Transair, där han jobbat sedan 1958.

– Det var skoj. Det är ju 50 år sedan. Då var det exotiskt att komma ner och jobba i Afrika. Man träffade och blev vän med människor från hela världen.

Dag Hammarskjöld

Som generalsekreterare i FN spelade Hammarskjöld en mycket aktiv roll i konflikterna som pågick.
Dåvarande Sovjetunionen var missnöjt med hans Kongopolitik. Den sovjetiske parti- och regeringschefen Nikita Chrusjtjov försökte 1960 få honom avsatt vid det stormigaste möte generalförsamlingen någonsin upplevt. Hammarskjöld satt kvar, om än försvagad.
1957 köpte Dag Hammarskjöld Backåkra. I sitt testamente skänkte han gården i Hagestads naturreservat till Svenska turistföreningen, som förvaltar den sedan dess.

Kongokrisen

Kongokrisen bröt ut när Belgiska Kongo blev självständigt den 30 juni 1960. Patrice Lumumba blev premiärminister och Joseph Kasavubu president. Inbördeskrig bröt omedelbart ut. Under ledning av Moise Tshombe och med stöd av belgiska gruvintressen bröt sig den på koppargruvor rika södra provinsen Katanga ut ur den nya staten.
Lumumba vädjade till FN. Dag Hammarskjöld fick säkerhetsrådet att sätta in fredsbevarande styrkor. Hammarskjöld syftade till att med FN-insatsen hålla stormakterna utanför konflikten, medan Lumumba väntade sig stöd för att återskapa landets enhet. Lumumba var missnöjd och vädjade till Sovjetunionen, som mot säkerhetsrådets beslut ingrep med viss hjälp. Kasavubu, som var motståndare till Sovjethjälpen, avsatte Lumumba, som i sin tur förklarade Kasavubu avsatt. I september tog arméstabschefen Mobutu över makten. Lumumba togs till fånga och överlämnades i januari 1961 till Katanga, där han mördades.
1962–63 besatte FN-styrkor Katanga, vilket ledde till att utbrytningsförsöket uppgavs. Kasavubu satt kvar som president och Tshombe var en tid hela Kongos premiärminister. Oroligheterna i landet upphörde inte förrän 1965, då Mobutu – nu general – slog ner allt motstånd och grep hela makten i landet.
Källa: NE, TT, ystad.se

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu