Jakten på rätt drivkrafter
Just cykeln hade sedan en viktig roll när Åsa Romson en stund senare presenterade Miljöpartiets förslag på hur samhället kan göras mer ekonomiskt och ekologiskt hållbart.
Den andra dagen i Almedalen är Miljöpartiets. I år är Åsa Romson ensamt språkrör då kollegan Gustav Fridolin är föräldraledig. På en grönskande innergård pratade Romson om hur politiken ska uppmuntra människor att göra de rätta valen så att konsumtionen blir mer hållbar.
Det kan göras om fler istället för att slänga sina prylar reparerar dem, menade hon. Därför vill MP att momsen för skomakare, skräddare och cykelreparatörer sänks från 25 till 12 procent. Vidare vill man förstärka R:et i rot-avdraget – reparation – genom att avdraget även ska gälla för service och reparation av maskiner och inventarier. För att dessutom uppmuntra att fler tar cykeln till jobbet vill Miljöpartiet också göra det lättare för arbetsgivare att erbjuda sina anställda en cykel med tillhörande service.
Enligt Åsa Romson måste vi ”justera de ekonomiska systemen så att vi gör dem mer hållbara”. Förslagen som MP presenterade kan tyckas vara små men det kanske är i det lilla man måste börja. På det stora kan vi dock inte reparera oss bort från de framtida miljö- och klimatutmaningar som världen står inför. Dessutom går utvecklingen obönhörligen framåt och inte sällan finns de mer miljövänliga alternativen i framtiden, det kan handla om att göra transporterna ännu mer energisnåla, att vi blir ännu bättre på återvinning och att hitta nya sätt att producera varor som minskar på utsläppen.
Åsa Romson har som miljöpartist en vision om hur vi ska ställa om dagens samhälle till att bli mer hållbart. Att omsätta den visionen till verklighet kan vara nog så komplicerat.
På ett seminarium som anordnades av Energigas Sverige diskuterades vilka drivkrafter som kan göra att sjötransporterna blir mer miljövänliga. Dagens sjöfart har en stor påverkan på miljön. Förutom utsläpp av koldioxid belastar fartygen även luften och vår natur med svavel, kväve och partiklar – det handlar om stora utsläpp.
Ett sätt är att förbjuda farligt bränsle, vilket också görs från och med 2015 då fartygen på Östersjön kraftigt måste reducera sina svavelutsläpp.
Men det räcker inte.
I Norge har man infört avgifter för utsläpp av kväveoxider. Avgifterna går sedan via en fond tillbaka till rederierna för miljöinvesteringar. Det är ett självfinansierat system för att minska på utsläppen.
Det fungerar i Norge och borde kunna utvidgas till andra länder menade miljödebattören Per Kågeson på seminariet – men det finns stora problem på vägen. Det handlar om att få flera länder att gå ihop och skapa ett system som gäller lika för sjöfarten. Men det är så mycket svårare att åstadkomma än att sänka momsen på cykelreparationer.
Politiker talar om visioner, vad man vill göra. När det gäller att gå från ord till handling är det inte så enkelt.
Politiken ska inte bara fördela de begränsade resurser som finns, det gäller också om att hitta nya smartare sätt att använda resurserna vi har.
Givetvis ska detta göras genom att lyssna på de som har kunskaperna om detta.
Men det drar inte sällan åt olika håll. Vad är bäst? Vem har rätt? Ibland kan svaren vara lika många som personerna man frågar.
Här gäller det att söka efter rätt väg, att hitta incitamenten som leder till minskad påverkan på miljön och klimatet.
Om Miljöpartiet har de rätta lösningarna vet jag inte men cykeln kan i alla fall vara en god symbol. Känslan att med egen kraft ta sig fram på en cykel är direkt, vi ser resultatet av vår ansträngning. På samma sätt måste vi få fram drivkrafter för en bättre miljö som är tydliga och enkla att förstå – och ger nytta både för individen och samhället i stort.
