Test är inte alltid rätt
Moderaternas Tomas Tobé, ordförande i riksdagens utbildningsutskott och i det egna partiets arbetsgrupp för skolfrågor, föreslår ett nytt skolmognadstest för sexåringar. Tanken är att det inför skolstarten ska bedömas om barnen behöver särskilt stöd. Enligt Tomas Tobé fungerar detta inte i alla skolor och därför är ett test nödvändigt.
Tanken är förstås god. I skollagen ges i dag större rätt till särskilt stöd än vad som gjorts tidigare. Och Tomas Tobé menar att då måste också de eleverna hittas. Frågan är hur långt de politiska fingrarna ska sträcka sig. Det här borde redan fungera. Det gör det också på skolor där det finns rektorer som sköter sitt jobb och ges rätt förutsättningar att klara sitt uppdrag.
När politiker försöker åtgärda problem, som exempelvis Jan Björklund med lärarlegitimationer, orsakar de ofta nya. En god tanke om att ge alla barn rätt till behöriga, legitimerade lärare får konsekvenser som den åtgärdande politikern inte tänker på. Dåliga lärare kan vara obehöriga. Alltså ska obehöriga lärare bort. En enkel slutsats, som missar att det faktum att dåliga lärare kan vara obehöriga inte betyder att obehörig är lika med dålig. Helt plötsligt är en erfaren ”dagisfröken” inte behörig trots att hon under tio år arbetat i verksamheten och tagit till sig pedagogiken bättre än någon nyutexaminerad.
Likadant kan det bli med tester. Det är möjligt att ett generellt skolmognadstest är en nödvändig åtgärd. Men det finns ett antal frågor som först bör besvaras: För vems skull görs de? Barnens? Skolans? Politikernas? Varför fungerar inte uppföljning som redan finns? Och framför allt: Vilket problem löser de och vilka nya kan de skapa?
