Strejk är ingen skitsak
Årets avtalsrörelse har tagit en konfliktfylld vändning sedan Handelsanställdas förbund krävt löneökningar en bra bit över vad industrianställda tidigare fått. Om en lösning inte nås före fredag kommer Handels i en första åtgärd att ta ut 5 600 anställda fördelat på 65 arbetsplatser inom detalj- och grossisthandeln i strejk.
I går fick förbundet dessutom stöd från en mängd LO-förbund i form av varslade sympatiåtgärder. Bland annat har Byggnads varslat om att från 20 april ta ut arbetare och tjänstemän i strejk vid elva pågående butiksbyggen. Även Målarna tänker sluta måla på sex köpcentrum och Pappers tänker stoppa leveranser från flera pappersbruk.
Arbetsgivarna är givetvis förgrymmade. Dels på att Handels krav ligger långt över det så kallade märket på 2,6 procent som sätts av avtalen med industrin, dels på att förbund som nyss slutit avtal för egen del varslar om stridsåtgärder i sympati med Handels.
Strejkvapnet tillhör spelets regler. Just Handels brukar ofta vifta med det. Årets krav motsvarar, enligt arbetsgivarna, 4,7 procents lönehöjning i snitt. Det är en nivå som knappast ens Handels räknar med att få igenom. Det är en markering för att visa vad löneökningen hamnar på för nivå om lönerna räknas upp lika mycket i kronor för kvinnodominerade Handels som mansdominerade Byggnads.
För arbetsgivarna är det procenten som räknas – och då är 4,7 procent en omkostnadsökning som kan knäcka en del handelsföretag, inte minst de allra minsta.
Men arbetsgivarna borde svara på vad de vill göra för att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Om de alls är intresserade.