Saab fick köra för långt

Tidigare ägaren och vd:n Victor Muller gick vid måndagens edgångssammanträde till attack mot den tidigare rekonstruktören Guy Lofalk. Muller hävdar att Lofalk åsamkat Saab Automobile stora skador genom sitt sätt att sköta rekonstruktionen och att det därför borde riktas en fordran mot Lofalk.

Victor Muller har däremot inte fört någon bakom ljuset eller förskönat verkligheten – om man får tro holländaren själv. Skulderna på 11,3 miljarder kronor i Saab Automobile, att ställas mot tillgångar på runt 3 miljarder kronor, är omvärldens, regeringens och rekonstruktörens fel.

För Saab hade en snabb konkurs för flera år sedan förmodligen varit det bästa för en möjlighet till nystart för verksamheten i Trollhättan. Den excentriske Mullers tid vid ratten har knappast förbättrat för den långsiktiga industriproduktionen i Trollhättan. Förhoppningsvis finns det ändå intresse, kapital och tid att utnyttja den ingenjörskompetens som finns – men för varje dag som konkursprocessen drar ut på tiden desto mer försämras förutsättningarna.

Som storskalig bilproducent var Saabs möjligheter små. Nu fick Victor Muller chansen, regeringen trodde på hans affärsplan och med reservdelslagret som pant gick staten in med 2,2 miljarder kronor. Det räckte inte. Muller fortsatte att driva bolaget utan att kunna betala leverantörer och sedan i flera månader ytterligare efter att fabriken slutat producera bilar. Nya spruckna löften om kapital för att sätta i gång fabriken avlöste varandra. Att det gick som det gick är inte statens, Maud Olofssons eller ens Guy Lofalks fel. Det var Victor Mullers affärsplan som byggde mer på pojkdrömmar än verklighet. Det har alla utom Muller förstått.