Det tysta biblioteket lockade inte Inger

En skräckinjagande pastor till trots, Inger kände en kallelse till Gud som hon sa ja till.

– Jag började läsa till bibliotekarie, men kände att jag inte hörde hemma på ett tyst bibliotek där jag skulle sitta och sortera kort. Jag ska vara ute bland människor, predika och skriva, säger Inger och berättar att hon kom till Trelleborgs församling 1978, samma år som hon prästvigdes.

– Under min studietid mötte jag en del kvinnoprästmotståndare, otäcka falska människor som inte alltid visade sitt rätta jag från början. Men här i Trelleborg har jag aldrig upplevt något sådant.

Att Inger brinner för sitt arbete går inte att ta miste på. Hon lyser upp när hon pratar om alla sina trevliga församlingsbor och hur förfärligt trevligt hon haft det i alla år.

– Men yrket har förändrats mycket under åren. När jag var nyutexaminerad fanns inga datorer. Då kunde man unna sig att vara präst, att ta sig tid att förbereda en predikan. Data betyder Dubbelt Arbete Till Alla. Det pratades om att vi skulle få ett papperslöst samhälle, men så katten heller, allt ska skrivas ut eftersom en dator kan krascha!

Sedan Inger kom till Söderslätt har hon framför allt verkat i Hammarlövs församling. Nu delar hon sin tid och har även 25 procent av sin tjänst i Trelleborg.

– Många har frågat mig varför jag inte velat bli kyrkoherde, men jag svarar att jag inte vill sammanträda bort det jag har. Dessutom är det krävande att sitta på en chefspost. Jag har själv haft förmånen att ha bra arbetsförhållanden och en underbar kyrkoherde i Thor Nilsson.

Under de senaste tio åren har ett nytt engagemang vuxit sig starkt hos Inger.

– Jag är hörselskadad sedan femårsåldern, troligtvis till följd av en hjärnhinneinflammation, berättar hon.

Inger har fått ett så kallat CI-implantat i ena örat och hon beskriver det som en fantastisk resa där hon vuxit in i livet med sitt nya hjälpmedel. Och hon växer fortfarande.

– Det har hänt så fantastiskt mycket, det finns så många nya hjälpmedel!

Inger har gått med i en europeisk förening för präster som arbetar med hörselproblem. Hon leder själv textade gudstjänster och mötet med kollegor i samma situation ger henne mycket.

– När jag mött kollegor från andra länder har jag insett att vi i Sverige ligger långt efter övriga Europas standard när det gäller hörselvård överlag och det gäller svenska kyrkans arbete med hörselskadade också. Nu har vi bildat en svensk förening, jag tror att många andra hörselskadade i andra yrkesgrupper skulle ha mycket att vinna på att organisera sig, funderar Inger.

Hon pratar engagerat och en smula indignerat om EU-beslutet att handikappanpassa så mycket som möjligt före 2010.

– De hade tio år på sig, och i elfte timmen kom en massa ramper upp. Det är gott och väl, men de glömmer syn- och hörselskadade, de som har astma och allergier. Och så har vi dem med psykiska handikapp. Jag hoppas att vår förening kan jobba för att det blir bättre, både för anställda och församlingsmedlemmar.

Livskamraten Ingemar fann Inger i Trelleborg.

– Han var kyrkokamrer när jag kom hit, det började väl i den vevan någonstans, säger Inger och berättar om utställningarna som paret arrangerar tillsammans i församlingshemmet.

– Vi delar det historiska intresset, förklarar hon.

Under 19 år var familjen Krigström bosatt i prästgården i Hammarlöv och platsen har för alltid en särskild plats i deras hjärtan.

– Underbara år, summerar Inger med ett litet leende och berättar att det är där hon ska hålla dagens kalas.

– Kalas vill jag ha, fastslår hon.

– Som präst har man förfärligt lite tid att umgås med folk. Det är inget nio till fem jobb utan många kvällar går åt. Det är så mycket bakomarbete som ingen ser.