Examen i januari och mamma i maj

– Jag rekommenderar alla att åka ut i världen, det gör jag verkligen! Man lär sig så mycket. Om sig själv, om andra och att uppskatta det man har där hemma.

Från början var tanken att Linda skulle bli polis.

– Men efter gymnasiet började jag jobba på ett dagis där jag fick ta hand om en liten autistisk pojke. Där fanns en annan liten kille som matades med sond och jag kände att detta är något för mig.

Ett år efter studenten återvände Linda till skolbänken och utbildade sig till sjuksköterska.

– Så blev det och efter utbildningen fick jag jobb på neonatal på UMAS, berättar Linda samtidigt som dotter hoppar upp och ner i hennes knä.

– Det var lite tufft att komma dit som helt ny syrra, man sätts verkligen på prov, men när man kommer in i jobbet är det verkligen helt kanon, ler Linda.

Hon trycker sin kind mot dottern och kramar om henne.

– Mamma jobbar med de små bebisarna, eller hur?

Klara håller sin napp hårt i handen och suger intensivt på baksidan av den.

Efter tre år på neonatal kände Linda sig redo att vidareutbilda sig.

– Då började jag plugga till barnsjuksköterska på halvfart på distans. Jag började i januari 07 och var klar förra våren. Det var positivt att behålla kontakten med jobb men samtidigt var det tufft att vara splittrad så länge. Man blir liksom aldrig ledig.

Linda hade en perfekt tajming.

– I januari tog jag min examen och i maj kom den här lilla prinsessan.

Hon tittar kärleksfullt på sin lilla guldklimp som svarar med ett leende.

– Då kom du mitt lilla busfrö, det gjorde du, säger Linda och kramar dottern på nytt.

På frågan om åren på neonatal påverkade hennes egen graviditet svarar Linda med ett skratt och en direkt uppmaning.

– Fråga min man!

Linda beskriver hur hon var ett nervvrak under halva graviditeten och att hon hade klippkort till förlossningen som ligger vägg i vägg med neonatalavdelningen.

– Jag var jämt där inne och bad dem lyssna på min mage, erkänner Linda.

– När jag själv var i vecka 28 och det kom in en liten nyfödd som var i samma vecka, då var det skrämmande att tänka på att så litet är mitt barn just nu…

Men graviditeten gick jättebra.

– Fast förlossningen tog 40 timmar och slutade med kejsarsnitt. Jag ville absolut inte det, men så fick det bli, säger Linda och rycker på axlarna.

Under sin utbildning gjorde Linda praktik på neonatal i Lund där de tar hand om barn från vecka 23, i Malmö är de i vecka 27.

– Det är tufft, många går bort, men det positiva överväger. På sikt kan jag tänka mig att prova på att arbeta som skolsköterska eller BVC, mycket för att få arbeta dagtid med tanke på Klara, men jag tror att jag kommer att sakna adrenalinkickarna man får på neonatal.

Under sin utbildning till sjuksköterska åkte Linda alltså till Belgien under tre månader.

– Jag lärde mig så mycket, säger hon lyriskt. Och jag fick vänner för livet. Det rekommenderar jag alla att göra.

Linda träffade sin man Björn direkt efter gymnasiet via en kompis som arbetade i Björns föräldrars zoobutik.

– Jag föll för hans ögon. Pappa har jättefina ögon, det har han, säger Linda och möter Klaras blick.

Klara gurglar till svar, får syn på sin mammas glittriga halsband och försöker stoppa det i munnen.

– Jag tror att det är nyttigt att få stå på egna ben, speciellt om man som jag aldrig har bott själv.

Linda och Björn gifte sig för 1,5 år sedan och av en slump hamnade de i Höllviken när de sökte en bostad nära havet.

– Nu kretsar livet kring Klara. Hela familjen går på babysim en gång i veckan. Det är mysigt och Klara älskar det. Det gör du, gullar Linda.

Varje torsdag träffar mor och dotter en mammagrupp med jämngamla barn.

– Det är supermysigt och bra för Klara. Jag har tydligen överfört min rastlöshet på henne, hon blir otålig så fort vi är hemma en dag, skrattar Linda och Klara gungar med knäna när hon står i soffan och håller sig i ryggstödet.

Under uppväxttiden i Lund var Linda en inbiten handbollsspelare.

– Min pappa dömde handboll i 40 år så jag har sprungit med i pauserna sedan jag lärde mig gå. Alla mina kompisar fanns där och när jag var sju år började jag själv spela i Lundagård, förklarar Linda som under tonåren spelade för H43.

– Jag har lärt mig mycket av att vara i ett lag, jag har fått resa och se mycket. Jag hoppas att Klara ska få ett intresse för idrott.

Under utbildningen räckte inte tiden till och Linda gjorde ett uppehåll i spelandet.

– Men sedan spelade jag två säsonger i IFK Trelleborg innan jag blev gravid. Det var roligt att spela på gamla dar, skrattar Linda och berättar att de var ett par pantertanter strax under 30.

– Det var en lagom nivå tyckte jag. Jag saknar handbollen så vi får se om det blir mer.

Ett annat intresse är att resa. Klara har redan fått följa med och träffa mammas vänner i Belgien.

– Hösten innan jag började läsa till syrra reste jag och två tjejkompisar i Asien under tre månader. Vi var på Java och Bali och i Thailand och Vietnam. Det var otroligt häftigt och lärorikt. En sådan resa borde alla göra innan de börjar läsa och bildar familj.