Neonatal - när allt inte blir som man tänkt sig

Det är nedsläckt i rummet. Bara några små lampor är tända. En dataskärm lyser också upp liksom monitorer ovanför varje vårdplats. Alla talar lugnt och dämpat. För de för tidigt födda barnen på neonatalavdelningen på Umas i Malmö är det viktigt med en lugn miljö.

Ibland bryts tystnaden av späda skrik från rummet intill. Där ligger även barn som inte behöver samma övervakning. Några av dem är inte för tidigt födda utan har haft problem i samband med födelsen eller strax efter. Till neonatalavdelningen kommer sjukhusets allra minsta patienter när allt inte blivit som det var tänkt.

– Hit kommer man när det händer som inte ska hända och precis när det händer så kraschar världen för föräldrarna, säger Ann Preisler, en av neonatalavdelningens barnsjuksköterskor. Många har börjat tänka på förlossningen och att det visserligen kan bli jobbigt och så men sedan tänker man sig att man hamnar tillsammans med sitt barn på patienthotellet och allt blir bra, fortsätter hon.

Extra vård

Men alla nyfödda klarar sig inte utan extra vård och tillsyn i början. Det kan handla om barn som inte klarar av att få i sig mat ordentligt, har för lågt blodsocker eller får gulsot. I de värre fallen kan det handla om barn med medfödda missbildningar eller som drabbats av syrebrist eller infektioner i samband med förlossningen. Och så klart alla prematura barn, alltså barn som föds för tidigt.

– Vi tar emot barn från och med graviditetsvecka 28, säger Ulrika Lerpard, även hon barnsjuksköterska.

Barn som föds ännu tidigare hänvisas till Lund där man har mer resurser för intensivvård. Varje år tar man hand om totalt cirka 400 nyfödda barn på avdelningen i Malmö.

I dag finns det 15 platser men man kan inte ge samma vård på alla platser. Vissa är anpassade för barn som behöver andningshjälp och som ligger i kuvös.

Andra för barn som bara behöver lite extra tillsyn och som kanske behöver bli sondmatade. De flesta barnen är hemmahörande i Malmö men även kranskommuner som Vellinge och Trelleborg tillhör området.

Men samtidigt innebär den ständiga bristen på platser att många som föds för tidigt hamnar i exempelvis Helsingborg eller Kristianstad. Ibland får de flytta ner till Malmö när det blir ledigt.

Inne på salen för förtidigt födda barn står två platser tomma.

– Men vi väntar på att det ska komma två små från Kristianstad i dag, säger Ann Preisler när hon visar runt på avdelningen.

En plats hålls också alltid redo för akuta situationer.

För personalen innebär arbetet på neonatalavdelningen alltifrån blöjbyten och matning av de små till medicinering och provtagning.

– En viktig del i arbetet är också att försöka handleda föräldrarna. För föräldrar till prematura barn kan det vara en lång väg innan de känner sig som riktiga föräldrar. Det beror i många fall på rädsla för att det är en så liten bebis och att barnet är omgärdat av mycket slangar och medicinsk utrustning, säger Ulrika Lerpard.

Tanken är att föräldrarna ska vara så delaktiga som möjligt i vården av sitt barn. För många föräldrar kan de första dagarna med ett svårt sjukt eller mycket för tidigt fött barn vara extra svåra. Att själv ta hand om det känns oöverstigligt.

– Men man har inget val. Det är något man måste gå igenom. Det är bara att bita ihop och kämpa på, säger Ann Preisler.

Ulrika Lerpard menar att man ser hur föräldrarna växer allt eftersom de lär sig de olika momenten ochav att själva ta mer hand om sitt barn.

– I vissa fall handlar det ju inte om att barnet är så svårt sjukt utan om att det bara inte orkar äta själv riktigt ännu, säger hon.

Tre små knyten

I ett rum med två vuxensängar står en lite större barnsäng på tvären längs en vägg. I sängen ligger två pyttesmå knyten. En tredje plats visar att en bebis saknas. Det är lilla Emma Grevstad. Hon ligger i knät hos sin farmor som sitter i en fåtölj längre in i rummet. På sängkanten sitter Camilla och Fredrik Grevstad som för elva dagar sedan blev föräldrar till tre små flickor som föddes i 32:a graviditetsveckan. För dem var det inte oväntat att barnen skulle födas för tidigt och behöva stanna ett tag på sjukhus efter förlossningen. Däremot fick de en obehaglig överraskning när de kom till förlossningen i Malmö när det var dags.

– Det fanns inte plats för dem här på sjukhuset. Inte i Skåne överhuvudtaget, berättar Fredrik Grevstad.

Följden blev att de fick åka över sundet till Hvidovre hospital utanför Köpenhamn. Där föddes trillingarna med kejsarsnitt.

De båda största flickorna, Elin och Erica, vägde precis under två kilo vardera medan Emma var något mindre.

– Men de behövde inte ligga mer än tio timmar i kuvös, säger Fredrik som menar att de är riktiga små mirakel som även klarade sig nästan helt utan andningshjälp från första stund.

Nu elva dagar senare har de åter gått upp till sin födelsevikt och fått flytta över sundet till Umas neonatalavdelning.

– Erica åt 45 ml i nappflaskan i dag, säger Fredrik med stolthet i rösten.

Med tre små krävs många extra händer och Camilla Ekström, barnsköterska, tar hand om Emma för ett blöjbyte.

– Så ja, lilla snäckan, säger hon när hon lägger den pyttelilla flickan på skötbordets mjuka kudde och tar av henne blöjan.

Även blöjorna är extra små. Mycket mindre än de som finns att köpa för nyfödda i vanliga affärer.

För Fredrik innebär vistelsen på neonatal att han får vara extra delaktig i att ta hand om sina nyfödda flickor.

– Det är en jättefördel för mig som pappa. Här får jag ju göra allt. Till och med mata, säger han.

För mamma Camilla är tillvaron något mer inrutad. Hon försöker både pumpa ur bröstmjölk till sina döttrar och amma dem i omgångar.

– Man blir som en väldig robot. De måste alltid vägas innan de ska äta och efter att de har ätit för att se hur mycket de fått i sig. Det där snuttiga och mysiga den första tiden försvinner lite. Men det blir säkert annorlunda när vi väl kommer hem, säger hon.

Hur länge de kommer behöva ha barnen kvar på neonatal vet de inte. Men Fredrik är bestämd; någon sondmatning vill han inte hålla på med hemma.

– De måste kunna äta ur flaska alla tre innan vi vill att de ska komma hem, säger han.

Alternativet för dem som kan tänka sig att sondmatning hemma så finns ett särskilt hemvårdsteam som är knutet till neonatalavdelningen.

– Men för att få hemsjukvård måste barnet ha nått graviditetsvecka 34, säger Ann Preisler.

Går allt som det ska brukar för tidigt födda barn kunna bli utskrivna ungefär vid den tiden då de egentligen skulle födas.

Både Ann Preisler, Ulrika Lerpard och Camilla Ekström har arbetat många år på neonatalavdelningen.

– Det är så häftigt att se de små barnens livskraft och vilja. Och hur tydligt de visar att de är stora personligheter redan från första stund, säger Ann Preisler.

Camilla började på neonatal direkt efter sin utbildning.

– Man får så mycket tillbaka. Det händer mycket och det är mycket varierande, säger hon men tillägger att det ibland även händer tråkiga saker.

Det tråkiga är när barnen inte klarar sig. Att möta föräldrar i djup sorg.

Präst och diakon

– När vi märker att barnet förmodligen inte kommer att klara sig så försöker vi prata om dop. För många är det viktigt att låta barnet döpas. Sedan kallar vi på en präst, imam eller annan religiös person.

Vi har också hjälp av sjukhusets diakon som fixar det mesta praktiska, säger Camilla som också betonar att det är viktigt att hela tiden ge föräldrarna raka besked.

– Men det tråkiga händer inte så ofta som tur är.

I början av förra året flyttade hela neonatalavdelningen från sina gamla lokaler på grund av den pågående renoveringen och tillbyggnaden av KK i Malmö.

Nu håller de till i den nybyggda halvcirkelformade byggnaden precis intill förlossningsavdelningen. Men tanken är att de i slutet av året ska flytta till en annan del av den nya byggnaden och ha verksamheten intill BB-avdelningen där många nyförlösta mammor hamnar. Det innebär att de som måste ha sina barn på neonatalavdelningen kommer närmre sina barn. Tidigare fanns BB-avdelningen på tredje våningen och neonatal i bottenplanet, något som många nyblivna föräldrar tyckte var jobbigt.

Tanken är också att kunna ha fler så kallade samvårdsrum där barn ska kunna bo tillsammans med sina föräldrar. Redan i dag har man fått ett par sådana platser men avdelningschef BeritPaul hoppas att det kommer bli fler.