Skolbytet gav Caroline värdefull insikt

Redan inför gymnasievalet fick Carolines stora simintresse styra och visa vägen.

– Jag hade precis bytt till en Malmö kappsimningsklubb och att gå i skola i Malmö var en praktisk grej. Samtidigt behövde jag en förändring. Jag gjorde det för min egen skull, man måste tänka på sig själv, förklarar Caroline.

Hon gick naturvetenskapliga programmet på Bladins i Malmö och läste ett extra år för att kunna satsa på både simning och studier. Målet var att utbilda sig till biokemist och jobba i ett labb.

– Samtidigt funderade jag mycket över varför världen ser ut som den gör. I Malmö hade bosniska simkompisar och funderat mycket över varför de kände osäkerhet i sitt eget hemland, fortsätter Caroline.

Inom simningen finns det en tradition att studera och träna i USA och Caroline kände att hon ville samma sak.

– Ungefär vart fjärde år behöver jag en ny utmaning. Jag visste vad jag ville, men USA:s 3000 skolor är en djungel. Jag kontaktade svenska vänner som studerat i USA, de kontaktade tränare och vi byggde relationer.

För Caroline var ett stipendium en förutsättning för att kunna förvekliga sin dröm.

– Och som stipendiat är du mer eller mindre "anställd" av skolan. Det är en väldigt skillnad mot att representera en simklubb i Sverige, förklarar Caroline som började läsa på Old Dominion University i Virginia.

– Jag hade kompisar som varit där och som gillade det så det kändes säkert.

Caroline började läsa biokemi men insåg snart att det var som att börja på gymnasiet igen. Någon möjlighet att tenta av ämnen fanns inte så efter bara ett par lektioner bestämde hon sig för att byta inriktning helt och läsa statsvetenskap istället med förhoppning om att få svar på några av sina funderingar kring hur vår värld ser ut.

Efter två år kände Caroline att inte heller simträningen blivit som hon tänkt sig.

– Det fanns inte den gemenskapen och respekten mot tränarna och lagkamraterna som jag ville ha. Träningen var inte heller så hård som jag krävde, fortsätter Caroline.

Eftersom idrottseleverna har rätt att byta skola en gång under sina universitetsstudier började Caroline höra sig för bland andra skolor.

– Det blev en lång process eftersom det är så mycket byråkrati. Men jag stod på mig. Det är min simning, mitt liv och jag har offrat så mycket hemma för att få bra träning, utbildning och erfarenheter.

Valet föll på University of North Florida. Caroline trivdes, men efter bara ett år lades hennes program ner.

– Det var bara att dra i gång samma byråkratiska processer igen. Jag fick ett erbjudande från West Virginia University och tänkte inte två gånger utan åkte dit för att träffa laget och se skolan. Jag skrev på och det var inte mycket mer med det, summerar Caroline som kände att hon fick chans både till bättre utbildning och träning.

– Det var ett hårt år, men väldigt, väldigt roligt.

Bytet av skolor har gett värdefull insikt.

– Man upptäcker vem som är ens verkliga vänner och lär sig att fråga sig själv vilka vänner vill jag ha? Dessutom lär man sig att verkligen värdera dem som finns där.

Åren i USA har blivit av på Carolines eget initiativ.

– Jag har varit inriktad på att detta ska bli min erfarenhet. Mina föräldrar har inte haft något att säga till om utan jag har fixat allting själv. Jag ville göra något på mitt eget sätt.

Själv har Caroline aldrig behövt söka stipendier i Sverige utan har fått det genom skolan. Men hon uppmanar alla som funderar på att studera utomland att ta chansen.

– Det finns gott om stipendier att söka, framför allt idrottsstipendier. Den störats utmaningen är att skriva ett intressant brev om sig själv på ett sätt man inte gjort tidigare. Det kan vara svårt.

Hon är glad att hon tog chansen att byta skola.

– På min första skola var jag som en stor fisk i en liten damm. Men man måste fundera noga på vart man vill, när man vill dit och vilka stipendier som finns så att man gör sitt byte på ett bra sätt.

Sportsligt var den stora skillnaden att man i USA simmar i lag.

– Det är lättare när man tränar mot samma mål. Det blir mycket pepp och positiv träning. När jag tränar själv är jag en medelmåtta men har jag bara någon på kanten och i bassängen har jag en helt annan inställning. Jag tror att lagträningen är förklaringen till att jag trivdes så bra.

Boendet på de olika universitetsområdena har varit varierande liksom rumskamraterna.

– Det blir alltid bråk om disken, skrattar Caroline men konstaterar att livet tillsammans med andra varit upplevelser det med.

Själva examensdagen blev inte så stor som hon förväntat, kanske för att den svenska studenten var så rolig.

– Och så tog jag min examen i december. Den i maj är större, men jag hade ingen anledning att stanna en extra termin.

Nu har Caroline gett sig iväg till Stockholm där hon fått en praktikplats inom Hungerprojektet.

– Det känns hur bra som helst och ligger nära det jag utbildat mig inom. I framtiden vill jag jobba med mänskliga rättigheter i Latinamerika eftersom jag läst spanska.

Inom simningen har Caroline siktet inställt på SM i månadsskiftet juni-juli.

– SM 2010 gick jättebra och det är det jag kör efter. Det ska bli jätteroligt.

Då är även praktikperioden slut.

– Jag har sökt magisterutbildningar i USA men det är jättesvårt att komma in eftersom många söker statsvetenskap och jag saknar arbetslivserfarenhet. Jag väntar svar i mitten på mars. Kanske åker jag över igen i augusti...