Torgnys tre nycklar till lärande och hälsa

För tre år sedan fick Torgny och hans fru beskedet att deras näst yngste son hade läs- och skrivsvårigheter.

– Vi fick det kastat i ansiktet under ett utvecklingssamtal. Inom idrottsverksamheten, där jag varit aktiv som ledare i många år, är man medveten om att barn har olika utvecklingstakt, men inte i den här skolan.

Torgny är utbildad inom kommunikologi och tidigare erfarenheter hade gett honom insikten om hur viktigt samspelet mellan kroppen och hjärnan är.

– Det finns ett samband mellan läs- och skrivsvårigheter och kopplingen mellan hjärnhalvorna. Kvalitén och hastigheten på den kopplingen kan tränas upp med enkla övningar, förklarar Torgny.

Hela familjen Steen började göra enkla, långsamma övningar tillsammans mellan 7 och 30 minuter per dag i tre månader. Alla med olika mål, men för Torgny var syftet att se vad som skulle hända med sonens läs- och skrivsvårigheter.

– Nästa utvecklingssamtal var allt frid och fröjd. Jag frågade vad de gjort i skolan för att hjälpa honom, men det visade sig att de inte gjort någonting. Och de var helt ointresserade av att höra vad vi gjort, minns Torgny.

Hans egen nyfikenhet var väckt och han började läsa all litteratur som han kunde komma över i ämnet.

– Där hittade jag stöd för det vi upplevt i vår lilla värld. När jag började prata med andra om mina tankar fick jag höra om Inger Knutsson som varit speciallärare i Malmö och som arbetat med rörelser och vi inledde ett samarbete.

Även om arbetsmetoderna är enkla betonar Torgny att det inte är någon quick fix.

– Men vi ser resultat på förvånansvärt kort tid. Verktygen är mycket kraftfulla eftersom vi arbetar med hjärnan på ett omedvetet plan.

För att sprida sina idéer håller Torgny föreläsningar i skolor, både för skolledare, lärare och föräldrar. Dessutom arrangerar han Creative Children camp där föräldrar och barn under en helg får chansen att öka sin förståelse och hjälp till självhjälp.

– Det tar tid att nå ut. Vi behöver därför jobba både mot politikerna uppifrån och föräldrarna underifrån.

De tre nycklarna som lärs ut är varken komplicerade eller kostsamma. De kräver ingen utrustning eller speciella utrymmen.

– Visst kan man ställa sig frågan om man måste gå på kurs för att lära sig att inte äta socker, erkänner Torgny och kommer omedelbart med argument.

– När jag hör om tioåriga barn som får O´boy och marmelad till frukost framför tv:n efter att ha varit uppe till ett på natten så får jag bekräftat att behovet finns.

Torgny är starkt kritisk till att allt fler föräldrar avsätter allt mindre tid för sina barn och de konsekvenser som följer med det valet.

– Många föräldrar har backat undan från sitt föräldraansvar och skolan har successivt accepterat det. Det har gått överstyr om du frågar mig. Det är ju inte barnens fel att de inte äter en bra frukost. Jag brukar säga att får vi bara styr på föräldrarna så får vi ordning på barnen. Men föräldrarna backar undan sitt ansvar, för att de inte orkar, hinner eller är rädda att inte vara kompisar med sina barn.

Torgny är också kritisk till att så många barn får diagnoser som de medicineras mot.

– För vems skull medicinerar vi? Barnens? Föräldrarnas – eller klassen? säger Torgny och låter frågan hänga kvar i luften.

Flera av de lärare och skolledare Torgny träffar vittnar om att många föräldrar vill ha en diagnos så att problemet läggs på någon annan, läs skolan, som får lösa det. En diagnos som barnen får leva med under många år.

– Det är förfärligt! Idag medicineras 25 000 svenska barn med amfetamin. Men vi vet inte vilka konsekvenser det ger dem på lång sikt. Vårt sätt att arbeta ger bara positiva biverkningar. Skolarbetet blir bättre, barnen får fler kompisar och högre skolnärvaro. I värsta fall händer ingenting, men det har hittills inte hänt, och då är det i varje fall inte värre än det var innan, konstaterar Torgny och slår ut med händerna.

– Människor tar hellre tabletter än lägger tid på en promenad. Många har tappat bort sin inre kompass och det är en katastrof. Man trycker bort sina inre signaler och vet inte sina behov av mat, sömn, arbete och rörelse. Det är därför det finns så mycket coacher idag.