Sjukdomen gav Gunnar nytt perspektiv

– Tiden bara rinner iväg. Det är viktigt att hålla igång, speciellt med min sjukdom.

Gunnar välkomnar oss till hustrun Gunnels barndomshem, en rappad ljusgrå tvåvåningsvilla där de bott tillsammans sedan flytten till Anderslöv 2005. Han visar foton, plockar fram papper och anteckningar, visar och förklarar. Gunnar är fylld av berättelser. I 35 år arbetade han som lärare i engelska och svenska på gymnasie- och högstadienivå.

– Det har ingått i jobbet att läsa och skriva, säger han.

Själv läser han gärna facklitteratur och historia. Bokhyllan är packad med titlar som Tony Blair - the journey och Warszawapakten. Han skriver själv en bok. I "En vandring på Anderslövs kyrkogård" intervjuas äldre anderslövsbor om människor som vilar på kyrkogården. De muntliga berättelserna får inte gå förlorade, menar Gunnar. Där finns för många spännande historier och roliga anekdoter.

– Visste ni att August Strindberg har varit i Anderslöv?

Musiken ger honom mycket glädje. I många år spelade han trumpet i Torsås Storband. Under åren musicerade de med några av Sveriges mest kända artister. Från ett kassettband får vi höra hur det lät 1992 då Torsås Storband spelade med Lill-Babs. Det är svängig jazz. Blåssektionen tävlar ikapp med Lill-Babs som sjunger "jag vill leva tills jag dör".

– Hon var fantastiskt trevlig. En riktig entertainer, säger Gunnar.

Jan Malmsjö var inte lika trevlig, men nog så underhållande, hetlevrad och något av en diva. Gunnar ler vid minnet av den gången då Jan Malmsjö kikade in i omklädningsrummet där Gunnar stod och bytte om.

– Då utropade han: titta, en naken kaaaarl! säger Gunnar.

Monica Zetterlund, plågad av sin dåliga rygg, var reserverad.

– Hon var helt krokig när vi repade. Men det var fantastiskt - när det var dags att spela skärpte hon sig.

Nu har Gunnar lagt undan trumpeten. Fingrarna orkar inte. 2005 fick han diagnosen Parkinson.

– Jag minns att jag höll lektion och skulle skriva ett engelskt ord på tavlan. Då darrade jag till, och slant. Jag var så rutinerad att jag suddade ut det snabbt och låtsades som igenting.

Men snart blev det svårt att ignorera symptomen. Oroliga frågor om hur han mådde gjorde Gunnar irriterad, nästan arg. Fast egentligen var han bara rädd.

– Jag har ju alltid varit kärnfrisk! Inte en enda sjukdom på 35 år.

Till slut övertalade en kollega honom att kontakta läkare. I och med diagnosen förstod han varför handen helt plötsligt kunde skaka till, och varför armen ibland hängde lealös.

– Många säger att "det kom som en blixt från klar himmel. Men inte för mig. Det var en lättnad att få en diagnos, säger Gunnar. Man är inte slut som människa för att man fått Parkinson.

Gunnar har klarat sig ganska bra från symptom. Medicin tre-fyra gånger om dagen hjälper, och enligt läkaren har han inte blivit sämre med åren. Många förknippar Parkinson med väldiga skakningar. Men Gunnar skakar inte så mycket.

– Det är en individuell sjukdom. Jag är stel i muskler och leder. På morgonen kan det vara extra jobbigt, men redan efter fem minuter känns det bättre.

Gunnar är sekreterare för Trelleborg Parkinsonförening. I oktober arrangerade de "På gång för Parkinson", en promenad med startavgift på 60 kronor, i vilken det inkluderades en lott. Affärer hade sponsrat med priser till dragningen.

– Vädret var perfekt, och vi fick ihop hela 15 000 kronor! De ligger i kassan nu. Vi vill använda dem till att hyra in föreläsare. Det är viktigt att informera.

I Parkinsonföreningen pratas det inte så mycket om sjukdomen. Men den som vill får gärna lätta sitt hjärta.

- Så fort det handlar om hjärnan blir det lite konstigt. Folk kan tro att man är berusad när man går ryckigt. Men det är ingenting att skämmas över.

Diagnosen har också gett Gunnar ett nytt perspektiv på livet. Det finns en stark vilja att få ut så mycket som möjligt av varje dag.

– Sjukdomar kan ge något positivt - hur underligt det än låter.