"Man känner sig mer vuxen"

I Angelikas vänstra öra glänser en röd hörapparat. När hon var fyra år upptäcktes det att hon har en hörselskada.

– De första nio åren gick jag på Pilevall och Liljeborg och det fungerade bra, berättar Angelika.

Inför gymnasievalet fick hon tips om Virginska skolan i Örebro som vänder sig till hörande, döva, hörselskadade och språkstörda.

– Mina föräldrar och jag åkte dit på besök och jag kände att jag ville gå där. Jag hade kunnat gå på Söderslättsgymnasiet, men jag tror att det hade blivit för jobbigt. Det finns saker som jag behöver hjälp med.

På skolan har Angelika lärt känna jämnåriga som har samma hörselskada som hon själv.

– Det har fått mig att känna mig normal, säger hon och gör samtidigt reflektionen hur sorgligt det egentligen är att det inte varit en självklarhet under uppväxten.

Eftersom Angelika har ett stort intresse av att laga mat var valet av program enkelt. Det blev hotell- och restaurang där hon nu, under andra året, får inrikta sig helt på restaurangbiten. Dessutom har Angelika hunnit vara ute på praktik.

– Jag har varit på Gästis i Anderslöv och fått prova på allt möjligt. Det var verkligen jätteroligt. Tiden där fick mig att känna att jag valt helt rätt.

I vår väntar en ny praktikperiod.

– Kanske kommer jag att vara på Gästis igen. Tanken är att jag ska vara någonstans i Trelleborgstrakten, fortsätter Angelika.

Nu känner hon sig nästan mer hemma i Örebro än Trelleborg, men det var en stor omställning när flyttlasset gick.

– Det kändes konstigt att lämna mamma och pappa som jag har bott med i 16 år, men mamma stannade kvar första natten och det gjorde att jag kände mig trygg.

Angelika bor i ett kollektiv tillsammans med 21 andra elever. Äter gör de gemensamt på ett annat boende.

– Nu känns det faktiskt rätt så bra, men jag saknar mina kompisar. Det är nackdelen med att bo någon annanstans. När jag är i Trelleborg saknar jag skolkompisarna och när jag är i Örebro är det tvärtom. Det blir så, konstaterar Angelika.

Till Trelleborg är det egentligen tänkt att hon ska åka varannan helg.

– Men det får jag själv bestämma. Det positiva med att flytta hemifrån när man är 16 är att man står på egna ben. Man känner sig mer vuxen. Jag har aldrig ångrat att jag valde att läsa i Örebro, säger Angelika med ett leende.

Sin framtid hoppas hon finna i restaurangbranschen. Hörselskadan är inget som hindrar Angelika i hennes vardag. Fritiden ägnar hon åt att umgås med kompisar.

– Vi pratar, är på stan och tittar på film. Det blir mest komedier. I Örebro finns mycket mer att göra för där är så annorlunda natur. Jag tycker om att gå i skogen.

I samband med födelsedagen planerar Angelika att skriva in sig på en körskola i Örebro.

– Jag tror att ett körkort kan vara bra att ha om man får jobb på en annan ort. Men jag tänker på miljön och åker gärna buss.

Till Örebro tar hon sig med tåg.

– Vi är många skåningar på skolan så vi åker tillsammans. Men då sover vi mest.