Strecken var inträdesbiljetten

Såklart för min sambo, och såklart för blivande storasyster. Men mest för mig. Omställningen i vecka 12 (när det officiellt är okej att berätta) var nästan större än den jag upplevde under graviditetens första veckor.

Att bli med barn är att kastas in i en helt ny värld. Plötsligt vet jag vad ett SF-mått är, vad BF betyder och jag räknar bebisens tid i magen i veckor istället för månader.

De två strecken som uppenbarade sig på stickan i början av juli skulle visa sig vara inträdesbiljetten till ett livslångt medlemskap i Kvinnosällskapet. Det kan liknas vid herrklubbarna där gubbarna tar viktiga styrelsebeslut samtidigt som de badar bastu, dricker whisky och spelar golf. Vi kvinnor pratar om sömnsvårigheter, ömmande revben och halsbränna över en latte istället för whiskyn.

Trots att rekommendationerna förändras (på 1980-talet var det till exempel ingen som förbjöd dig att äta brieost) finns det en stor förståelse kvinnor emellan när det kommer till graviditet. Alla har varit med om något liknande, eller så känner de någon som varit det. Jag kommer aldrig mer att vara ensam, känns det som.

Förändringen har alltså redan börjat. Förutom mitt inträde i Kvinnoklubben har vi målat om den blivande barnkammaren och köpt en spjälsäng. Jag har lärt mig att storlek 50 i en body kan vara liten eller väldigt stor, beroende på vilket märke det är.

Om drygt en och en halv månad beräknas förändringen slå igenom med full kraft. Det är läskigt och nervöst. Och spännande.

Jag räknar med att få medlemskap i ytterligare en ny klubb i samma ögonblick som vi lämnar BB. Den för mammor och pappor som kan allt om inkubationstider, vet vilka som är de bästa godnattsagorna och har öppna förskolans schema i huvudet även om man blir väckt mitt i natten.