Roland blir flyttfågel

Havet lockade tidigt. Både Rolands far och styvfar jobbade till sjöss. Men mor sa nej.

– Min styvfar uppmanade mig att göra militärtjänsten och sedan gå till sjöss och förverkliga min dröm, minns Roland.

I stället fastnade han i Flottan i fyra år.

– 1974 började jag i Malmö Bogser AB, som senare bytte namn till Röda Bolaget. Där blev jag kvar till 1981, fortsätter Roland och berättar om strapatsrika uppdrag på Nordsjön.

Genom en annons i tidningen väcktes tanken att söka sig till Kustbevakningen.

– Så jag har ju varit på sjön ändå, fast i statlig regi, reflekterar Roland och konstaterar samtidigt att det varit 30 fantastiska år som bara rasat iväg.

När han började var både båtar och utrustning dålig. Kunskapen om oljesanering hade tagit fart ett par år innan med ett ihärdigt experimenterande. Idag är kunskapen, båtarna, flygplanen och utrustning mycket bättre.

– Det som mest fastnat på hornhinnan var hur jag 1981 kastades rakt in i hetluften när U 137 gick på grund i Gåsefjärden. Det var ganska fantastiskt. Vi låg precis bredvid dem i en vecka och hade hela världens blickar på oss. Det glömmer jag aldrig.

Juldagen 1989 är ett annat minne som etsat sig fast. Telefonen ringde hemma i Smyge och Roland fick beskedet att en Bornholmsfärja på väg till Köpenhamn kört in i Blenheims fyr söder om Falsterbo.

– Hela fyren låg rätt över färjan... Man har varit med om både det ena och det andra, summerar Roland och berättar att det även funnits dråpliga inslag i vardagen.

– Vi gjorde en fiskeinspektion i Sundet. På båten fanns en äldre och en yngre man. Den yngre var minst sagt skärrad och vi fick en känsla av att något inte stod rätt till. På natten fick vi ett larm om att en ung man var saknad och vi tänkte omedelbart på honom. Vi sökte i tre-fyra timmar tills vi fick veta att man hittat en man på en flotte vid Barsebäck. Han var helt enkelt så rädd för sin arbetsgivare att han skurit loss flotten och gett sig iväg för att slippa gubben.

Under alla 30 åren har Roland varit stationerad i Höllviken. Arbetstiden har oftast bestått av patrullering två dygn i streck.

– Det har passat mig perfekt. Det har varit mycket obekväma arbetstider, men också mycket fritid. Steget till att bli pensionär blir inte så stort eftersom jag är van vid att vara ledig, funderar han.

Hustrun Rita är redan pensionär och väntar på att de ska kunna dela tiden med varandra.

– Det gör det enkelt för mig att gå i pension vid 60. Jag har någon att komma hem till. På sätt och vis är jag fortfarande motiverad att jobba. Men ändå inte.

Det som lockar mest är Spanien, närmare bestämt Torrevieja. Rolands föräldrar köpte hus där i mitten på 1980-talet och några år senare köpte Roland och hans dåvarande hustru Ingrid huset bredvid.

– 1996 blev jag änkeman men fortsatte att resa ner med våra pågar. Där träffade jag Rita från England som också hade ett hus och kärlek uppstod. 1998 gifte vi oss, berättar Roland.

Paret valde att behålla Rolands hus som nu har byggts till med en ovanvåning. Tidigare har han bara bott där en månad i stöten, men nu är planen att bli mer bofasta.

– Vi har en stor umgängeskrets där nere. Jag älskar Spanien, klimatet och vårt hus. Dessutom är golfsäsongen lite längre. För oss är detta inte något äventyr. Vi är etablerade där nere och vet vad vi kommer till. Det är vårt andra hem. Utmaningen blir istället att skapa en vardag, konstaterar Roland.

Kanske blir det på sikt en tvåa inne i Trelleborg.

– Man måste ju ha något att komma hem till.

I dagarna slutar Roland formellt sin tjänst inom Kustbevakningen. Våren ska paret tillbringa i Spanien. Till sommaren reser de till London för att uppleva OS på nära håll.

– Det är för tidigt att säga om jag kommer att sakna yrkeslivet. Jag har en god vän i Torrevieja som är gammal hamnvakt. Han har planer på att vi ska segla turister tillsammans men då kunde jag ju lika gärna fortsatt inom Kustbevakningen, skrattar Roland.

– Jag vill ju spela golf, tillägger han och visar i luften hur han ska svinga klubban.

– Jag ser fram emot att bli pensionär. Men jag har ju inget facit ännu.