Mc-tjej med smak för livet

– När jag fyllde 25 hade jag hunnit plugga i både USA, Tyskland och England. Jag var gift och ställde mig frågan – vad mer fanns att göra?

Ann skrattar åt sin egen barnsliga naivitet. För visst fanns det mer att uppleva. Hon och dåvarande maken flyttade i slutet av 1980-talet till Australien där dottern Joy föddes.

– Min man fick jobb där. Själv jobbade jag svart på en MC-firma under namnet Ann Smith, sammanfattar Ann.

Efter att ha varit tillbaka i Sverige några år tog de chansen att bo i Malaysia.

– Det var ett helt annat kontrakt, vi bodde fint och jag hade inte behövt göra något överhuvudtaget. Jag skrev ansökningar till ett 30-tal företag och fick ett positivt svar, men jag fick inte arbetstillstånd. Som typisk svensk kvinna tyckte jag synd om mig själv som inte fick jobba så jag bestämde mig för att plugga till programmerare på Asia Pacific institute of IT istället, fortsätter Ann.

Med stor inlevelse beskriver hon klasskamraternas reaktion när en 37-årig västerländsk kvinna steg in i klassrummet.

– Jag var den första vitingen i skolan och kunde ha varit mamma till allihopa. De såg hels chockade ut. Men det blev en jätterolig tid och jag har fortfarande kvar kompisar där som jag snart ska åka och hälsa på.

Hemma i Trelleborg igen efter tre år byggde familjen hus i Gislövs strandmark.

– Men min man och jag upptäckte ganska snart att vi vuxit isär. Vi var ett bra team på många sätt, men 2004 skilde vi oss, fortsätter Ann.

Hon bosatte sig i en lägenhet inne i Trelleborg och hade som hon själv säger "ett par övergångsobjekt" innan hon bestämde sig för att strunta i att försöka hitta någon att dela livet med.

– Jag är gammal hojåkare och hade via en vän blivit inbjuden till en webbportal där jag tänkte att jag kanske kunde hitta någon kompis att köra hoj med.

Ann skrattar spontant åt minnet.

– Jag vet inte hur jag fick kontakt med Danne från Katrineholm. Det var inte fråga om någon dejting men vi började prata med varandra. Min förre man var elva år äldre än jag Danne är sex år yngre. Att jag aldrig haft en yngre man och att han dessutom bodde 55 mil bort gjorde att det kändes tämligen säkert att ha kontakt med honom, förklarar Ann med ett leende.

Men hos Danne fanns mycket att hämta. Han var själv skild, hade barn i samma ålder som Anns och delade hennes värderingar.

– Danne blev en bra neutral vän att prata med, jag blev under resans gång jätteförtjust i honom och kände av lite romantik i luften. Vi bestämde oss för att träffas och se om det klickade. Jag har varit i hojsvängen länge nog för att veta att man inte vet vem som dyker upp, skrattar Ann.

Det klickade och under två år pendlade paret mellan varandra.

– Jag blev en mästare på att köpa tågbiljetter, men vi orkade inte hålla på så i längden. Danne gjorde en stor uppoffring och sa upp sig och flyttade hit. 2008 köpte vi vårt hus som vi renoverat sedan dess.

Själv flyttade Ann till Skåne som nioåring. Hon växte upp i Gävle, men när hennes pappa fick jobb som vd för stuveribolaget i Ystad följde hel familjen med.

– Jag minns första dagen i skolan. Jag såg munnarna röra sig men förstod inte ett ord. Samma dag kom Bodil från Simrishamn som ny till klassen och vi har fortfarande kontakt, berättar Ann och räknar ut att vänskapen hållit i hela 41 år.

Under skolåren var Ann ganska så lat och vissa lärare trodde att hon hade inlärningsproblem. Det har hon tagit igen och genom åren har hon trots allt hunnit med en hel del studier. Bland annat till chefssekreterare.

– En dyr och idiotisk utbildning eftersom den leder till låg lön, men den gav mig en chans att komma utomlands, säger Ann, som utöver studierna i Asien läst marknadsekonomi.

Nu jobbar Ann på A Menarini Diagnostics, ett Malmöföretag som distribuerar bland annat glukosmätare för diabetiker.

– Jag brukar säga att jag är Skånes bäst betalda vaktmästare, skämtar Ann och förklarar:

– Eftersom det är ett litet företag får jag göra allt. Det är månadsrapporter, fakturering, lådor som ska packas och levereras med mera. Min stora styrka är att jag är prestigelös. Behöver lagret städas gör jag det och lär mig produkterna samtidigt. Jag kan inte ha det bättre!

Efter 50 vill Ann resa så mycket hon bara kan.

– Vi ska tillbaka till Malaysia. Jag vill köra route 66 i USA på hoj och så vill jag tillbaka till Australien. Jag skulle gärna besöka Nya Zeeland och så vill jag givetvis till Kina och se muren. Och Indien! Hur ska jag hinna? skrattar Ann.

Förlusten av en väninna som dog strax efter sin 50-årsdag har gett Ann insikten att ta tillvara livet.

– När jag fyllde 20 tyckte jag att man var död vid 50. Jag vet att jag är i nedförsbacke, det gör att jag uppskattar varje dag och har krafter. Tänk om jag haft den insikten när jag var 20...

Ann fortsätter:

– Jag har lärt mig att man inte kan pleasa alla. Man får försöka leva efter den Gyllene regeln – är du hygglig mot folk är de hyggliga tillbaka.

Ann lovade sig själv för några år sedan att om hon levde när hon fyllde 50 så skulle hon ställa till med stor fest. Och stor fest blir det om en vecka i hyrd lokal.

– Jag ska bara glida in och vara drottning för en kväll. Jag ska inte ens städa! Jag har inte sparat på något! Jag är inte rik i pengar men jag har ett väldigt rikt och gott liv! Det ska firas!