"Vi har en stor almanacka"

– Från början sa vi att vi skulle ha två barn. Sedan kom ett till, och ett till, skrattar pappa Gyula.

– Det har bara blivit så. Desirée har sagt då och då att hon ville ha en stor familj, det är något som bara flutit på, fortsätter han.

Själv har Gyula bara en halvsyster. Desirée har två syskon.

– Men min mormor hade 13 syskon och min farmor elva så jag har 47 kusiner, berättar hon.

I Desirées famn sover lille Jonathan, två månader lugnt.

– När Nathalie föddes vågade vi inte dammsuga när hon sov. Så var det med Madeleine också men efter Charlotte har vi inte brytt oss om det längre. Jag tycker att vi skriker och galer på alla håll, men det bekommer inte de små. Vi låter telefonen ringa och vi springer omkring, tysthet är inget vi bryr oss om längre, säger Desirée och tittar kärleksfullt på sitt minsta knytt.

– Man har inte tid att fjanta sig med sådant som tystnad, instämmer Gyula.

De sju graviditeterna har varit väldigt lika varandra. Senaste förlossningen beskriver paret som underbar och lugn.

– Harmonisk, inflikar Gyula.

De två äldsta flickorna är födda i Malmö eftersom familjen bodde där då. De fem senaste barnen har kommit till världen i Ystad.

– Vi har blivit stamgäster där, skämtar Desirée och konstaterar att hon vant sig vid upplevelsen som en förlossning innebär.

Enligt föräldrarna är planeringen av mat och tvätt till nio personer den största utmaningen. I tvättstugan har alla varsin låda med namn för att hålla reda på allt.

– Och alla aktiviteter, utbrister Gyula. Vi har en stor almanacka.

Hans hustru nickar instämmande. Det är många tider att passa.

– Alla besök på vårdcentralen och så är flickorna aktiva inom både Pingstkyrkan och Trelleborgs församlings miniorer. Dit är de välkomna när de fyllt sex år så Albert längtar så.

Efter 15 år som föräldrar har paret Jancsak stor erfarenhet av olika åldrars faser och fasor.

– Tonåren har sin charm. De utvecklas snabbt och har så många planer för framtiden. De funderar över gymnasieval och man inser hur fort tiden går. Alla har sina drömmar, personligheter och egenskaper. Samtidigt är det väldigt mysigt när de små börjar prata. Lionel har börjat bli väldigt pappig. Det är så härligt att höra honom ropa "pappa, pappa, pappa", säger Gyula och Lionel ålar upp i hans knä.

Desirée tittar på lille Jonathan och säger:

– Det är väldigt mysigt när de är så här små...

Att ha stora barn innebär också att det finns hjälp att få.

– Det är fantastiskt med syskonkärleken, säger Gyula.

Flickorna bekräftar sina föräldrars bild.

– Det är roligt med barn, säger Madeleine. Jag ska ha många!

Storasyster Nathalie protesterar.

– Nej, jag ska ha två – max! Men det är en mysig stämning när man är många. Jag tänker bäst när det är liv omkring mig. I skolan har jag svårt på proven för att det är så tyst. Jag tycker bättre om när det är lite liv i klassrummet.

Charlotte, Madeleine och Nathalie enas om att den största fördelen med många syskon är att man alltid har någon att hitta på saker med.

– Men sommaren är bäst. Då badar vi i poolen, säger Charlotte.

– Och så spelar vi basket och gungar, inflikar Madeleine.

Att livet blir lättare på sommaren håller föräldrarna med om – även om lov och inställda aktiviteter per automatik brukar leda till fler syskonbråk.

– Då försöker vi göra saker med dem var för sig. I somras var jag med de tre äldsta tjejerna i Budapest i två veckor. På vägen hem var vi på en technokonsert tillsammans, berättar Gyula.

Då passade Desirée på att njuta av tiden med de mindre barnen, samtidigt som Jonathan växte i magen.

– Och så går jag med flickorna på TFF:s hemmamatcher, det har vi gjort sedan vi flyttade hit för elva år sedan, berättar Gyula.

Familjen delar på 150 kvadratmeter och konstaterar att de gärna hade bott större.

– Förr hade vi en sjumannabil men eftersom vi bara använde den till dagis och insåg att det gick lika bra att ta buss eller cykla bytte vi. Vi kan ju hyra om vi behöver en större, resonerar Gyula som kör moped till jobbet.

Han har rötterna i Ungern och familjen håller hårt på en ungersk påsktradition.

– Det är en hyllning till våren, att blommorna kommit. Man liknar flickorna vid blommorna och pojkarna ska skvätta parfym på flickornas hår. Det gör man för att de inte ska "vissna" och så ska man säga en speciell vers. Flickorna ger pojkarna ett målat ägg, som present tillbaka. Om det inte görs innan tolv, så kastar flickorna en spann vatten på dem, berättar Guyla.

Den stora familjen stöter då och då på fördomar från andra som raljerande frågar om de inte har någon tv och om de tänker befolka hela Trelleborg.

– Jag tror att de är avundsjuka. Många säger att de knappt orkar med ett eller två barn. Dessutom har vi varit gifta i 15 år och har en stabil relation, säger Gyula.

De är måna om att försöka ta sig tid för varandra.

– Det blir inte jätteofta, men vi äter middag på tu man hand och går på bio bara vi två, berättar Desirée.

Kanske blir det fler barn framöver.

– Man vet aldrig. Vi tar det som det kommer, säger Desirée. Barn är underbara.

Gyula nickar.

– Om jag kommer hem och är lagom glad och möts av barnens glädje och kramar. Då är allt bara mysigt!