Overallen blev vinterns drama

Jag vet inte det jag. Stämmer det verkligen? Jag kan ha hur svåra problem som helst. Men det jag ägnar mest energi åt är ändå det mina barn grubblar över.

Ofta handlar det om färger. Det är iallafall femåringens stora problem. Fel färg på ett plagg är förödande för husfriden. Särskilt om det kommer till så avgörande plagg som vinteroveraller. Och visst. Det kanske är svårt att förstå varför man måste ha en svart overall på sig när det faktiskt finns overaller som är rosa. Att den svarta finns hemma medan den rosa hänger i en affär spelar ju ingen roll. Det viktiga är att den faktiskt existerar.

I en månad ungefär har diskussionerna gått hemma. Jag har förklarat att vinter och höstjacka inte går ihop. Att en overall är väldigt praktisk när man är ute och leker mycket. Försökt att vädja till hennes förnuft.

Min dotter har argumenterat tillbaka. Och det är starka kort hon lägger fram. ”Den är så ful” är alltid lika svår att bemöta. ”Mina kompisar har rosa overaller” är en annan hårding. När hon slänger ur sig: ”Aldrig i livet att jag sätter på mig den där” blir jag alltid stum.

Jag har försökt komma vidare i förhandlingen, erbjudit lösningar.

– Jag kan sy på saker som du gillar. Blommor och stjärnor. Kanske lite paljetter? Då kommer den nästan att se ut som en finklänning, försöker jag.

– Det spelar ingen roll vad du gör. Den kommer ändå vara ful, svarar hon.

Det är tufft. Man får gå undan och ladda om. Sedan gör man ett nytt försök.

– Du kommer att bli sjuk hela tiden om du klär dig för kallt.

– Nej, det blir jag inte.

Till slut införde jag en gräns: om det är under fem grader på morgonen måste overallen på. Min dotter godtog faktiskt detta. Vi tittade nervöst på termometern varje dag. Det var förvånansvärt hur ofta det var exakt fem grader på morgonen. I kanske två veckor höll sig vädret på hennes sida.

Vi var nog lika rädda båda två inför att dagen skulle komma då det blev en grad kallare. Lugnet hade ju lagt sig hemma och ingen av oss ville ha fler konflikter. Men så en tisdag stirrade vi förfärat på en fyra. Overalldagen kallade.

Dottern skrek, jag stod på mig, det var morgon och bråttom. Men så hände något.

– Vad är det? frågade hon och pekade bort mot sin hylla.

– Din vintermössa. Den har du ju också vägrat att sätta på dig eftersom du envisa med höstmössan. Det har du kanske glömt bort?

– Men den är ju rätt rosa. Precis sån rosa som passar så bra till svart!

Jag stirrade på mössan. Hela tiden hade den hängt där på sin krok medan vi hade bråkat om overallen som hängde bredvid. Nu tog dottern ner den och drog den glatt över huvudet. Sedan klädde hon på sig den svarta overallen, klev i skorna och tittade frågande på mig.

– Ska vi gå nu eller, mamma?

Chockad följde jag efter henne. Stum hela vägen till förskolan.

Vissa saker kommer man aldrig att kunna förstå. Som universums oändlighet, världens konflikter eller varför barn ena stunden har stora problem och andra inga alls. Men så länge denna vinter får ett lyckligt slut så kunde jag inte bry mig mindre.