Emma siktar framåt

Det var för 5,5 år sedan som Emma upptäckte bågskytte när Trelleborgs bågskytteklubb visade upp sporten på Mikaeli marknad.

– Det var roligt så jag bestämde mig för att åka till träningen och fastnade, berättar hon.

På frågan om det går bra svarar hon trevande.

– Bra och bra. Jag börjar komma upp ur en svacka som jag varit i länge så det känns bra.

Trots att det varit motigt en längre tid har Emma aldrig övervägt att sluta med sin sport.

– Det är så roligt där. Det är roligt folk i klubben, förklarar hon.

Som mest är de tio-tolv ungdomar som kommer till träningen. Antalet tjejer som tävlar är få och därför blir placeringarna ofta bra.

– Nu har jag lagt träningen lite på is på grund av skolan, men mitt mål är att tävla i SM och bli bra även om jag kanske inte blir rankad högst upp. Inom bågskyttet kan du vara på topp i en månad och sedan dala. Det är väldigt individuellt när man är som bäst.

Tävlingar och målsättningar till trots, det är inte tävlingsinstinkten som driver Emma.

– Nej, det viktigaste för mig är att fortsätta att ha roligt.

Bågskyttet är också en bidragande orsak till att Emma orkar med skolan.

– När jag skjuter slappnar jag av och använder hjärnan på ett annat sätt. Jag är mer nollställd, förklarar hon.

Fysiskt upplever hon inte sporten som särskilt krävande.

– Nej, någon kondis behöver man inte, skrattar Emma. Det längsta vi går är fram och hämtar pilarna. Men man måste stå på rätt sätt och vara stabil. Det krävs mycket teknik. Och så måste man ha rätt tänkesätt, kunna släppa motgångarna och se helheten, vara positiv.

Att åka ut och tävla ger inte bara erfarenheter inom sporten.

– Det roligaste är att träffa alla nya människor som kommer från olika platser.

Till vardags går Emma naturvetenskapliga programmet på Söderslättsgymnasiet.

– Jag visste inte vad jag ville bli och det är en bred utbildning. Dessutom tycker jag om ämnena så det var ett självklart val. Klassen är bra, lärarna engagerade och så har studietorgslärarna hjälpt mig mycket.

Att utbildningen finns i Trelleborg passade Emma som beskriver sig själv som en riktig hemmamus.

– Jag trivs bäst hemma och vill inte pendla. Efter studenten vill jag läsa till logoped. Min lillebror Johan är utvecklingsförsenad och jag träffat logopeder på ungdomshabiliteringen där han går och sett vad de gör. Det verkar intressant, jag vill jobba med människor.

Planen är att studera direkt efter studenten.

– Kommer jag inte in på logopedutbildningen här i närheten kan jag tänka mig att läsa till audionom eller något inom miljövetenskap, fortsätter Emma.

Just nu har hon fullt fokus på körkortet och hon är väldigt hemlighetsfull kring uppkörningstiden.

– Förhoppningsvis har jag kortet snart. Att ta det känns viktigt. Jag tror att man har många fler möjligheter när man har det.

Emma har ytterligare ett stort intresse, som hon delar med sin mamma Agneta – böcker!

– Jag läser mycket Nora Roberts och gillar sättet hon skriver på. Jag kan se det hon beskriver framför mig, nästan lite filmaktigt. När jag väl börjat läsa har jag svårt att lägga ifrån mig boken, jag bli onåbar. Mamma och jag brukar byta böcker med varandra, men vi pratar sällan om dem.