Engagemang är Annas ledstjärna

Redan som elvaåring engagerade Anna sig i den internationella fredsfostrande föreningen CISV, som jobbar för ökad förståelse mellan barn och ungdomar från olika kulturer.

– Jag har varit på tre internationella läger i Japan, Stockholm och Indonesien. Framför allt i Indonesien blev det kulturkrockar, men vi var tvungna att hitta varandra och ett sätt att samarbeta, berättar Anna.

För drygt ett år sedan kände hon sig redo för en ny utmaning tillsammans med nya människor i ett nytt sammanhang. Så hon sökte sig till Salaams vänner, ett treårigt projekt mellan kristna fredsrörelsen och svenska muslimer för fred och rättvisa.

– Vi är 30 ungdomar, kristna, muslimer och icke troende, som har utbildats inom civilkurage, ickevåld, konflikthantering och religionsdialog. Vi har lärt oss att hålla workshops ute på skolor och i konfirmandgrupper. Jag tycker att det är ett väldigt viktigt projekt, fredsfrågan är något som behöver lyftas, säger Anna.

För två veckor sedan åkte hon till Egypten för att möta ungdomar som är engagerade i en liknande förening där.

– Vi åkte dit för att lyssna på deras reflektioner och tankar efter revolutionen i våras. Media förmedlar fakta, ibland är den korrekt, ibland inte. Men media förmedlar inte känslorna, inte på det sättet som det blir när man pratar med varandra, säger Anna.

Under sin vecka i Egypten mötte hon jämngamla tjejer och killar som beskrev hur de upplevt vårens revolution.

– Jag såg i deras ögon att de hade varit beredda att dö för det de tror på. Att man kan vara runt 20 och så engagerad och involverad var svårt att ta in, fortsätter Anna.

Besöket gav inte minst perspektiv på den egna tillvaron.

– Här är jag och bekymrar mig för vad jag ska göra efter studenten, har ångest för att det finns så många möjligheter. Jag tycker att man bär ett ansvar att tänka till och reflektera, att inse hur bra man har det. Sedan måste alla få ha sina problem och sorger, inget liv är problemfritt, men man måste ha perspektiv. I Egypten funderar de också över sin framtid, men också över så mycket mer, säger Anna.

Hon hoppas ha gett sina nya kamrater längtan och kanske lite hopp.

– När vi berättade hur enkelt det är för oss att engagera oss i politiska ungdomsförbund, då syntes det i deras ögon att det är något de drömmer om och vill ta tag i.

En av grundtankarna inom Salaams vänner är att gruppen ska bestå av människor med olika trosuppfattningar.

– I Egypten mötte vi kristna kopter som är i minoritet och pratade om hur samhället ser på dem. Det var intressant att höra hur mycket som var likt det muslimerna, som är minoritet här, upplever. Man inser hur lika situationerna är även om förutsättningarna är olika.

Kairo och Alexandria var målet för resan men man besökte även ett kristet retreatcenter där den koptiske biskopen Tomas tog emot.

– Han är den mest genuina människa jag träffat. Det fanns så mycket godhet i allt han sa. Det jag tog till mig mest var det han sa om att vi ska tänka på att vi alla i första hand är människor. Om man fokuserar på annat täcker det för vem människan egentligen är. Det stämmer väl överens med Salaams vänners budskap om att vi lever tillsammans för att vi är människor, det är därför vi ska leva tillsammans, summerar Anna.

En annan insikt som påverkade henne under Egyptenresan var glädjen och humorn.

– Jag fascinerades av hur de håller skrattet och hoppet uppe, hur de kunde skämta om revolutionen. Men jag förstår samtidigt att man måste ha skrattet. Om man är tvungen att bara tänka på det som är svårt går man inte runt utan bryter ihop, funderar Anna.

Under vistelsen i Egypten blossade revolutionen upp på nytt. Glöden gjorde intryck på Anna som funderat en del över att människorna orkar fortsätta protestera trots att världens ögon riktats åt annat håll.

– Men har man en gång fått smaka på friheten och lyckan över ett enat land, då glömmer man inte bort det, säger Anna som även fick möjlighet att träffa delegater från Svenska ambassaden och Svenska institutet i Alexandria som stod som värdar.

– Svenska institutet vill vara ett centrum för dialog och det stämmer så väl överens med syftet för vårt projekt. Jag är tacksam och lite chockad över de erfarenheter resan gett mig. Att jag har fått prata med ambassadpersonal som lyssnat på mig och svarat på mina frågor.

Engagemang och eftertanke är ord som beskriver Anna väl. Hon är medveten om att hon kommer från en aktiv familj som gett henne en värdegrund där mänskliga rättigheter är viktiga.

– Jag tycker att det är fantastiskt att jag som 18-årig tjej kan komma så långt, funderar hon och fortsätter:

– Jag måste vara engagerad, annars får jag panik. Människor vill engagera sig. När man diskuterar blir de upprörda och berörda. Men vi brinner för olika saker och det är fint och jätteviktigt. Att man vill göra något för andra – och sig själv.

Tidigare har Salaams vänner synts på större arrangemang som scoutjamboreen i Rinkaby och den kristna festivalen Frizon. Nu väntar fortsatt arbete ute i skolor och konfirmandgrupper. Men Anna och hennes vänner delar en dröm.

– Vi vill att den egyptiska gruppen ska komma hit. Jag tycker ändå någonstans att jag vuxit upp i ett av världens mest utvecklade länder. Jag har fått en bra skolgång, rest och bott utomlands. Som människa har jag ett ansvar att hjälpa andra att få samma möjligheter, funderar Anna.