"Den bästa dagen var den då han föddes"

Josefine tillhörde den sista kullen nior på Köpingeskolan.

– Men jag missade mycket sista terminen eftersom jag var dålig och kräktes så mycket. Jag gick ner tio kilo på två veckor, minns Josefine.

Det var på Ungdomsmottagningen hon fick ta emot beskedet att hon väntade barn. Då var Josefine i sjätte veckan.

– Först trillade jag av stolen, det blev en sådan jättechock. Sedan gjorde de ett vaginalt ultraljud och då bestämde jag mig för att inte ta bort honom.

Josefine hann gå på hotell- och restaurangprogrammet i en månad innan graviditeten blev för tuff.

– Det var bra för nu vet jag att det inte var rätt utbildning för mig, säger hon.

Josefine sitter uppkrupen i soffan i lägenheten i centrala Trelleborg. Sonen Jack rockar loss på en leksaksgitarr i andra delen av rummet. Sambon Tony kommer lätt yrvaken ut från sovalkoven.

– Jack föddes fyra veckor för tidigt och vägde 3,5 kilo när han kom, fortsätter Josefine.

Att bli mamma tyckte hon inte var en så stor omställning. Då bodde hon hos sin dåvarande pojkvän och mycket tid gick åt till att amma, tvätta och diska.

– Det var ju detta att jag var tvungen att gå upp på nätterna, säger Josefine och ser sig om i lägenheten.

– Nu är här aldrig städat, alltid leksaker i hela lägenheten, tillägger hon med en liten suck och en menande blick på sonen.

Småfolk har en förmåga att dra fram saker.

Josefine var föräldraledig med Jack så länge hon fick. Efter det började hon på Ung framtid på Navigatorcentrum och där går hon fortfarande.

– Jag började i skolan i augusti på vård- och omsorg. Eftersom jag har försörjningsstöd godkänns inte den utbildningen. Den anses inte leda till att man kan försörja sig själv så jag blev tvungen att sluta. Det känns surt, säger Josefine.

Hon känner att en framtid inom vården är helt rätt för henne.

– Min lillebror Robin har ett funktionshinder så jag känner att det är det jag vill jobba med, säger hon.

Nu hoppas Josefine att någon på Navigatorcentrum ska kunna hjälpa henne att få börja en vårdutbildning. Samtidigt drömmer hon om ett större boende för familjen – inte minst för Jacks skull.

– Jag har hittat en fyrarumslägenhet i Borrby. Där var mysigt, inget stök och stim, säger hon.

Men sambon Tony är tveksam.

– Det hade varit härligt med ett eget rum till Jack. Men jag pluggar till fritidspedagog i Eslöv och jag skulle få fem timmars pendling, säger han.

Längre fram finns planer på att Jack ska få syskon.

– Jag har själv tre syskon, dessutom var min mamma fostermamma till två barn och jag känner att jag också vill ha en stor familj, säger Josefine.

– Kolla inte på mig, skrattar Tony och sätter upp två händer som försvar.

Den jobbiga graviditeten och för tidiga förlossningen med Jack har inte avskräckt Josefine.

– Den jobbigaste tiden med Jack har varit när han varit sjuk. Han har slutat andas och inte velat äta. Vi har varit mycket på sjukhuset med honom. Den bästa dagen var den då han föddes, då var han tyst och lugn, skrattar Josefine samtidigt som Jack ålar ur hennes famn och rusar iväg mot nya lekar och upptäckter.