Kille med dille på fotboll

Text: Nilla Olsson
Publicerad 22 februari 2011 1.00 Uppdaterad 22 februari 2011 9.31

Personligt.
Frode Carlsson älskar fotboll. ”Jag spelar varje dag i skolan på rasterna och är på fritids. Dessutom är jag målvakt i FC Trelleborg”. Att Frode är ett hjärtebarn kan ingen ana – och han märker ingenting själv.

På ultraljudet syntes ingenting. Men när Frode föddes upptäckte man att han hade blåsljud på hjärtat.

– När blåsljudet inte försvunnit efter tredje dagen fick vi en remiss till kardiologen. Förlossningen hade gått jättefint, allt var guld och gröna skogar. Så när de kallade in oss och sa att de skulle operera honom då brast allt. Man visste inte vart man skulle ta vägen, beskriver pappa Palle.

Dagen innan operationen dog Palles mormor.

– Man var helt labil, beskriver mamma Åsa.

– Tack och lov så fick vi bo hela familjen på Ronald McDonald´s hus i Lund. Det var inte ens invigt och där var väldigt lite folk. Det var skönt att vara bland andra föräldrar som var i samma sits, även om deras barn hade andra sjukdomar, tillägger Palle.

Med på sjukhuset var storebror Loke som då var fem år.

– Jag minns inte så mycket, bara att det var skönt att alla var tillsammans. Och att jag gick vilse en gång när de skulle på en kontroll och jag ville stanna kvar på rummet och titta på film. När filmen var slut gick jag och letade efter dem. Men jag hittade en sjuksköterska som jag kände igen och hon tog hand om mig.

Föräldrarna berömmer läkarnas för deras förmåga att förklara vad det var för fel på Frodes hjärta och vad de skulle göra under operationen.

– Frode hade små hål mellan hjärtkamrarna och en förträngning på lungpulsådern. Felet är jättevanligt, men samtidigt vet man att en operation alltid är en risk, säger Åsa.

– Och så sitter man där med sitt lilla pyre, det blir mycket på en gång, instämmer Palle.

När Frode var åtta månader var han så stor att han kunde genomgå ännu en operation.

– Då hade vi kommit in i det. Vi snackade inte om något annat i åtta månader, säger Palle.

Och skillnaden blev märkbar.

– Innan den operationen var Frode aldrig varm om händerna och fötterna. Dessutom hade han utvecklats långsammare än sina jämnåriga. Efter operationen var han varm om händer och fötter, berättar Åsa och Palle instämmer:

– Ja, det var en otrolig skillnad.

– Och en otrolig känsla, säger Åsa med ett leende.

Åsa och Palle ställdes aldrig inför något val. Frode behövde opereras och då fick det bli så.

– Mitt i allt elände kunde jag känna en tacksamhet över att Frode hade ett hjärtfel som är vanligt. Okej, då plockar vi fram den manualen, säger Palle.

På sjukhuset träffade de en treåring som gick och väntade på en hjärttransplantation.

– Jag har funderat en del på det. Om du förlorar en treåring, kan du ge bort det hjärtat, eller gick de och väntade på något de aldrig kan få. Det är ruggigt, säger Åsa och ryser.

Frode har varit tillbaka på kontroller och återbesök.

– De sätter en massa lappar på mig och så drar med en fjärrkontroll över bröstet. Det tar en stund men jag får titta på film under tiden. Det är helt okej, säger han.

– Det var ju länge sedan, tillägger han och kliar sig på näsan.

Hans föräldrar har funderat över risken att hjärtfelet är ärftligt. Att Frodes barn kan drabbas av samma dramatiska start i livet.

– Men läkarna säger bara att det är 25 år dit och då kommer forskningen ha gått så långt att detta inte är någonting, fortsätter Åsa.

Frodes hjärta har några små hål kvar, men det är inget som man gör något åt. Han kommer att få gå på några kontroller, men i vardagen märks inget av hans hjärtfel. På den lilla kroppen syns knappt några ärr alls.

– Eftersom Frode blev frisk så fort har vi aldrig känt något behov av att engagera oss i till exempel Hjärtebarnsföreningen. Men vi pratar ju med andra hjärtebarnsföräldrar som vi stöter på, säger Åsa.

– Och så lägger vi alltid några kronor till Ronald McDonald´s hus, säger Palle.

– Det gör jag när jag är på McDonalds själv också, inflikar Loke.

Palle konstaterar att de kom lindrigt undan, familjen lever inte med hjärtfelet så som många andra gör.

– Nu när det är alla barnhjärtans månad så tänker jag på att det inte är så exploaterat som till exempel bröstcancermånaden, säger Åsa.

Palle nickar.

– Vi springer inte benen av oss för att köpa en pin, men ser vi dem så köper vi. Jag tycker att de kunde marknadsföra sig bättre om de vill att något ska hända. Det finns en hjärtbakelse, men den har vi inte sett någonstans. Fast det är klart fett är inte bra för hjärtat…

Frode kommer travande med en Emil i Lönnebergabok. Han har knäckt läskoden och slukar böcker med stor aptit. I framtiden siktar han dock på att bli världens bästa målvakt som idolerna Casillas eller Abbiati.

– Vi misstänker att de opererade in en turbo i Frode när de ändå var igång, men det nekar de till, säger Palle med ett skratt.

Fotbollskille

Namn: Frode Carlsson
Ålder: 7,5 år
Går: I klass 1 på Östra skolan
Familj: Mamma Åsa, pappa Palle och storebror Loke 12 år.
Bor: På Östra stranden
Gör: Spelar fotboll, spelar bandy med storebror, ritar bilar, och slukar böcker.

Alla barnhjärtans månad

2007 var första året Hjärt-Lungfonden utsåg februari till Alla barnhjärtans månad. Hittills har 45 miljoner kronor samlats in sedan dess.
Varje år föds 1000 barn med hjärtfel i Sverige.
Tack vare insamlingen har barnhjärtnätet Gertrud under 2011 att kunna installeras på sjukhus runt om i Sverige. Gertrud är ett avancerat videonätverk som kopplar ihop Sveriges barnhjärtkliniker så att alla hjärtsjuka barn kan få bästa möjliga vård, oavsett var i landet de föds. Barnhjärtnätet gör att läkarna lättare kan dela kunskap och erfarenheter, ställa diagnoser och besluta om bästa behandling utan tidskrävande och kostsamma resor.

Större eller mindre text



Mest läst på Personligt
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu