Lasse trivs bäst på scenen

Palmfestivalen
Lasse Lindbom, artist, Stockholm. *** Local Caption *** Lasse Lindbom, artist, Stockholm.
Lasse Lindbom, artist, Stockholm. *** Local Caption *** Lasse Lindbom, artist, Stockholm.
Foto:

Det är Beatles fel att han fick gå om skolan. Och han kallar sig för "måttligt musikalisk." Ändå har livet fört med sig list-hits, guldplattor och konsertsuccéer för Lasse Lindbom, Trelleborgsaktuell med popfrågetävlingen "It Takes 2" på Palmfestivalen.

Artikeln publicerades 26 augusti 2011.

Trots att han varit verksam i svenskt musikliv under 40 år förblir Lasse Lindbom lite av en doldis. Han var en i Triad, var han inte? Brukade han inte lira med Lundell? Och de där Husbands som höll hov i Tylösand om somrarna? Jo.

Han har också haft hits i eget namn ("Kom å värm dej"), lanserat artister som Gyllene Tider, Marie Fredriksson och Niklas Strömstedt, och producerat plattor med Pugh, Grymlings och Carola . Karln har, enligt egen utsago, över 200 låtar registrerade hos STIM.

Vilken låt är bäst, Lasse?
– Oj! Rent försäljningsmässigt och i genomslagskraft är "Tänd ett ljus" svårslagen. Men jag gjorde en platta '95, "Vägen söderut", där det finns massor av bra låtar. Titellåten till exempel. Och "Himlen i din famn."

– Jag ville göra en platta som skulle innehålla de influenser jag har och som kanske inte är så uppenbara. Exempelvis har jag ju alltid varit intresserad av soul och blues, och har väl något slags talang för att skriva ganska trallvänligt. På "Vägen söderut" försökte jag sammanföra allt det, även om jag kanske inte lyckades till 100 procent.

Egentligen skulle han bli psykolog. Men första mötet med Beatles - "She Loves You" - skakade om livet i dess grundvalar så pass att det nog ännu darrar.

– Jag fick till och med gå om en klass i skolan, för jag hade helt slutat intressera mig för plugget. Mera för att spela gitarr och låta håret växa, berättar Lasse Lindbom.

Vid 62 kan han plötsligt se tillbaks på fyra decennier av pop.

– Jag hade inte en tanke på att bli musiker, berättar han. Jag är ju ganska måttligt musikalisk, jämfört med fantomerna i branschen.

– Men jag har jobbat med de absolut bästa, och har väl andra bra egenskaper. Som att kunna se helheten, och ha samma smak som lyssnarna. Kan man lyssna som "en vanlig lyssnare", då faller man inte lika lätt i musikerfällan. Där man bara sitter och lyssnar på exempelvis hur trummisen spelar, inte på helheten.

Producentrollen tröttnade han dock rejält på, efter att i princip ha tillbringat hela 80-talet instängd i en studio.

– Nu tycker jag det är kul igen. Men nu gäller ju andra spelregler.

– Det känns som ett vakuum kring hur man ska ge ut musik överhuvudtaget. Och eftersom jag gett ut så mycket i min dag, så känns det inte som något måste att ge ut något nytt. Fast Janne Bark har sagt att man måste ha en platta med sig när man är ute och spelar, det är bara så man säljer skivor i dag. Så vi får väl se.

Skulle det komma något nytt, så är det väl med relativt nystartade enmansprojektet "The Lars."

– Det är jag, jag, jag och så jag, förtydligar han. Att sjunga på engelska har jag inte gjort förr, och det var lite därför jag ville testa. På många sätt blir man friare som kompositör på engelska, och jag upptäckte att jag sjunger på ett sätt som jag själv tycker bättre om.

Av sina roller som producent, låtskrivare och musiker så gillar han bäst den sistnämnda.

– Jag har alltid trivts som bäst på scenen, som musiker, sångare eller bandledare, säger Lasse Lindbom. Att spela tillsammans med ett gäng goda vänner som förstår varann, det är svårslaget!