Vad har du nu hittat på?

Opinion Artikeln publicerades

Tänk att man i dag kan klippa gräset utan att klippa gräset!

Jag minns hur jag som barn drog det där eländiga åbäket som stoppade stup i kvarten, vid varje kontakt med en rot eller sten, och som skramlade genom grannskapet. Svetten lackade. Tiden gick. Gräset blev lite ojämnt ansat.

I dag klipps i stället gräset mirakulöst av en rund liten robot som tuffar omkring i svenska trädgårdar. Mattorna ser ut som professionella golfbanor och själv kan man ta en kaffe och läsa tidningen. Innovationer förenklar och förbättrar verkligen livet.

Vi är många som kan rikta ett tack till innovatörerna, de som tänkt nytt och annorlunda, och därmed skapat maskiner och manicker som gör att vi kan ägna värdefull tid åt annat. Simpla saker, som den där fotfilen som går på batteri. Avancerade saker, som kugghjul och bilar.

Oftast vet vi inte självavad vi behöver. Henry Ford däremot, som var en av de första som började utnyttja löpandebandprincipen, och som därmed tog bilen till massan, tänkte annorlunda, utanför boxen. Han lär ha sagt att: ”Om jag innan T-Forden hade frågat vad människor ville ha skulle de ha svarat: En snabbare häst.” En innovatör frågar inte vad folk ber om, utan listar ut vad de verkligen behöver, och skapar något helt nytt. Briljant.

Innovationer är mumma för politiker, för alla vet att tokiga idéer skapar rikedom åt ett samhälle. ”Den verkliga källan till tillväxt och välstånd är nämligen innovation. Varken mer arbete, investeringar, utbildning eller forskning kan mer än hjälpligt kompensera för avsaknaden av innovation”, skriver Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, i boken ”Position Sverige”, som samlar ett antal röster som skriver om ämnet (Ekerlids juni 2014).

Men politiker förstårdessvärre inte alltid hur de ska bära sig åt för att få fart på nytänkandet. Risken är att man i sin iver satsar mer på flashiga program än på det som verkligen leder till innovationer. Det skrivs ”samhandlingsplaner” och startas utredningar. Råd och soundingboards pratar. Rapporter skrivs. Men sen då?

Enligt Henrekson blir innovationspolitiken effektiv bara om den vilar på två pelare. Dels måste det i grunden finnas kunskap hos ett lands invånare. Dels måste den kunskapen omvandlas till vad han kallar ”samhällsekonomiska nyttigheter”, det vill säga företag, jobb och friska skattepengar.

För att detta ska bli verklighet behövs i ena änden satsningar på utbildning och forskning, och i den andra samhällsinstitutioner som underlättar. Det kan handla om enkla regler för företag, konkurrens och frihandel, ett skattesystem som gynnar entreprenörskap och innovation, samt en utbyggd infrastruktur. Kort sagt, att politikerna håller sig undan så mycket det går och inte hindrar och stoppar de innovativa tankarna från att transporteras från huvud till hand, från anteckningsblock till fabrik.

Sverige rankas som ett innovativt land redan idag, vilket vi ska vara stolta över. 2012 blev vi utsedda till det mest innovativa landet i EU för femte året i rad, enligt Innovation Scoreboard.

Magnus Henreksonmenar att framgångarna beror på att politikerna steg för steg sedan 1980-talet avskaffat hinder och regleringar, så att innovationerna fått plats. Avreglering av statliga monopol, dramatiskt sänkt marginalskatt i 1990-talets skattereform, utförsäljning av statliga bolag, nytt pensionssystem, utgiftstak i statsbudgeten och individualiserad lönebildning. Det är några exempel som förtjänar uppmärksamhet som påhejare av innovationer.

Men om det inte finns några spännande idéer spelar det ingen roll hur lätt det är att omsätta dem till företag, och vad gäller det faktum att innovationerna måste födas ur kunskap är Henrekson mer pessimistisk. Enligt Pisa-mätningarna tycks svenska skolelever göra allt sämre ifrån sig, och de är dessutom svaga vad gäller det han kallar ”icke-kognitiva färdigheter”, det vill säga vanligt hederligt hyfs. Självdisciplin, uthållighet, arbetsmoral, pålitlighet och emotionell stabilitet behövs också för att kunna använda sina kunskaper om fotosyntesen och Argentinas statsskick – eller vad man lär sig i skolan nu för tiden. Kommunaliserad skola har skapat ”ett oöverstigligt ledningsproblem”. Jo, det kan man kanske kalla kaoset.

Receptet är således enkelt.Ändå ses innovation som en verksamhet vid sidan av, snarare än som en konsekvens av allt annat. Sverige lanserade sin innovationsstrategi 2012 och forskningspropositionen för 2013–2016 döptes om till ”Forsknings- och innovationspropositionen” Socialdemokraterna vill inrätta en ”nationell inno- vationsberedning”. EU har lanserat Innovation Union som en nyckelkomponent i arbetet med att ta Europa ur krisen.

Magnus Henrekson är skeptiskt till den rika floran av stödformer. ”Varje sånt system avleder entreprenörstalang från mer livskraftiga verksamheter.” I stället bör politikerna fortsätta på den framgångsrika linjen där man håller tassarna borta från de kreativa galenpannorna. Ännu ett statligt projekt blir lätt en våt filt över en brinnande eld.

Henrekson menar att politikerna i stället för riktade stöd till exempel bör öka rörligheten på arbetsmarknaden, kanske genom att göra det möjligt att ta med sig sina rättigheter, så att trygghet inte bara kan uppnås via fast anställning enligt facklig drömmodell. Andra förslag är att sänka skatten så att intraprenörskap kan premieras.

Detta kan sätta fartpå Sverige. Men kanske är detta inte det ultimata syftet för en innovationsstrategi. Journalisten Niklas Ekdahl poängterar i boken att politikerna ofta tar ”Anders Borg-perspektivet”, där man talar om att innovationer, växande företag, nya tekniska lösningar och uppfinningar är bra för statens skull.

Men i stället för att uppmuntra människor att söka kunskap och hitta på nya saker för att driva statsbudgeten framåt ska vi göra det för att många skulle må bättre av ett samhälle som låter dem växa i fred.

Vi finns nämligen inte till som små beståndsdelar i det politiska bygget ”Sverige” – det offentliga finns till för oss. Vi finns inte till för Anders Borg – han jobbar för oss!

Om du eller jag blir en ny Alfred Nobel eller Steve Jobs är det ju bra, för då skapas saker vi har nytta av och en herrans massa jobbtillfällen på köpet. Men om vi får maximera vår potential och utveckla våra finurliga funderingar blir livet rikare. Och det är en framgång som verkligen räknas.