Trelleborgs bidragskapning

Opinion Artikeln publicerades
Foto:Fredrik Sandberg / SCANPIX

Det långvariga socialbidragsberoendet har minskat i Trelleborg. Men mer finns att göra.

För den som hamnat i situationen att tvingas leva på ekonomiskt bistånd – tidigare kallat socialbidrag – kan det vara svårt att komma tillbaka till egen försörjning. I Trelleborg var siffrorna länge dystra. 2009 hade fyra av tio som fick bistånd fått det i minst tio av årets tolv månader. Det var långt över snittet i liknande kommuner. Med ett nytt arbetssätt bröts trenden. 2013 hade Trelleborg minskat långtidsberoendet rejält, medan de flesta andra kommuner hade gått andra hållet.

I en sammanfattande skrift från Trelleborgs kommun, Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Rådet för främjande av kommunala analyser (RKA) "Trelleborg mot trenden" har resultatet analyserats.

Förvaltningschefen på Arbetsmarknadsförvaltningen i Trelleborgs kommun, Cecilia Lejon, har anledning att vara nöjd med vad som uppnåtts. Det är ansträngningar som gjordes under förra mandatperioden som gett resultat, både politiker och tjänstemän har varit inställda på mot samma mål. Den genomsnittliga tiden med ekonomiskt bistånd sjönk från åtta till sex månader mellan 2006 och 2013. Och av dem som klarat av att genom arbete eller studier lämna beroendet av ekonomiskt bistånd har 94 procent inte återkommit efter ett år.

Det avgörande för förändringen har varit att det traditionella månadsmötet med socialtjänsten bytts ut mot möten som är inriktade på arbetsmarknaden. Fokus har gått från bidragsrätt till självförsörjning och individuellt ansvar. Man snabbade också på processen för att den som ansöker om bistånd ska få svar. Inom två dagar ska ett möte ske med en person som kan utforma en planering inriktad mot arbetsmarknaden. Kommunen pekar också på att Navigatorcentrum, som är speciellt inriktad på unga mellan 16 och 24 år, har varit viktigt för att undvika att unga vuxna fastnar i bidragsberoende. Utformandet av en ny organisation med arbetsmarknadsnämnd och -förvaltning framhålls. "Att sammankoppla ekonomiskt bistånd med arbetsmarknadsplaneringen har varit direkt avgörande för det resultat som uppnåtts." heter det.

Kampanjen "Ge en timme" som lanserades 2012 uppmuntrades företagare att ta emot arbetslösa. Det kan tyckas symboliskt, men ger möjligheter till kontakter – och framför allt visar att det finns andra vägar än praktik inom det offentliga. Att inrikta sig mot att hitta arbetsplatser inom näringslivet, och inte genom offentliga nödlösningar har varit en strategi. Några kommunala anställningar riktade till personer med ekonomiskt bistånd finns inte i Trelleborg. Det ger enligt den redovisade statistiken bra resultat - 94 procent av dem som kommit bort från ekonomiskt bistånd har inte kommit tillbaka.

Det ser ut som att mycket har gått rätt genom ansträngningarna. Men Trelleborg började på en hög nivå och de långsiktiga effekterna är inte utredda. Arbetslösheten är högre i Trelleborg än i riket, särskilt bland ungdomar. En hypotes är att insatser mot en grupp gör att andra, i detta fall de som inte sökt eller haft ekonomiskt bistånd, samtidigt får svårare att få jobb. Det hindrar inte att Trelleborgsmodellen för att fånga upp människor som hamnat i eller riskerar att hamna i långvarigt bidragsberoende är värd att utvecklas.