Samband är inte bevis

Opinion Artikeln publicerades

”Jämlikhetsanden” svarade Mona Sahlin när hon skulle sätta ord på sin ideologi, i P3:s Brunchrapporten.

Hon är långt från den enda som uttalat uppskattning för Richard Wilkinsons och Kate E Picketts bok. I ”Jämlikhetsanden” drivs, med siffror och diagram, tesen att människor mår bättre och lever längre i jämlika samhällen.

Från socialistiskt och socialdemokratiskt håll har ”Jämlikhetsanden” tagits till intäkt för att det finns en vetenskaplig grund för att samhällen bör byggas genom en omfattande omfördelningspolitik.

Mot detta finns invändningar, ofta från människor som inte är socialister eller socialdemokrater utan snarare liberaler och borgerliga. Ett exempel är boken ”Jämlikhetsbluffen” (Timbro förlag), där journalisten Christopher Snowdon har fyllt på Wilkinsons och Picketts diagram med fler länder. Snowdon konstaterar att beroende på vilka länder man jämför blir sambanden mellan jämlikhet och välmående olika starkt, eller till och med omvänt.

I den svenska utgåvan av ”Jämlikhetsbluffen” har nationalekonomen tillika välfärdsforskaren Andreas Bergh skrivit ett intressant förord. Bergh visar att både ”Jämlikhetsanden” och ”Jämlikhetsbluffen” är problematiska böcker, eftersom de försöker visa orsakssamband genom punktdiagram. Beroende på vilka länder man väljer att jämföra får man olika resultat. Snowdons bok blir därmed en ”implicit kritik av punktdiagrammets begränsningar”, skriver Bergh.

På ett seminarium i Stockholm på onsdagen diskuterade Andreas Bergh de båda böckerna med Daniel Suhonen, redaktör för SSU:s idétidskrift ”Tvärdrag” och kulturskribenten Ulrika Kärnborg. Den senare är en av många kulturskribenter som skrev uppskattande om ”Jämlikhetsanden”.

Kärnborg har kallat boken en av de mest övertygande och välargumenterade hon läst på tio år. På seminariet vidhöll hon att det är en mycket viktig och bra bok. Daniel Suhonen instämde, men menade samtidigt att man varken vinner eller förlorar samhällsdebatten över enskilda diagram, och att det är möjligt att det finns vissa faktaproblem i boken.

Bergh å sin sida menar att ”Jämlikhetsanden” lider av samma problem som påståenden av typen ”barnet kom strax efter storken, således var det storken som skapade barnet”.

Den svenska lanseringen av ”Jämlikhetsanden” skapade stor medial uppmärksamhet. Boken hyllades i en mängd svenska medier, och fick även stort genomslag bland politiker. Det den hyllades för var ofta just vetenskapligheten, vilket är märkligt, givet att Snowdon så lätt lyckas använda samma metoder och nå motsatta resultat.

Vetenskap som påstås bevisa din världsbild är naturligtvis lockande. Men orsakssamband är ofta både kluriga och krångliga. Förhoppningsvis kan diskussionen kring ”Jämlikhetsbluffen” leda till att fler tyckare tar det försiktigt med hänvisningarna till det förment vetenskapliga i den politiska argumentationen framöver.