Nyliberalt kulturförakt
Idergard, som är ansvarig för Timbros välfärdsprogram, menar att kommunerna kan spara stora pengar utan att dra ned på ”välfärdens kärna”, det vill säga utgifterna för omsorg, vård och utbildning. Lösningen är enkel: man skär helt enkelt bort det mesta av stödet till kultur- och fritidsverksamhet.
Den första frågan man ställer sig är om man verkligen kan likställa kultur med fritid. Idergard gör det utan närmare motivering. I sin artikel kritiserar han såväl kommuner som spenderat pengar på ishallar och äventyrsbad som Helsingborgs kommun, som utmärkt sig genom sina kultursatsningar.
Det förblir dock oklart varför skolor anses livsnödvändiga men bibliotek onödiga. Ökar inte biblioteken medborgarnas läsförmåga och kunskapsnivå, vilket ju också borde vara målet för utbildningspolitiken?
Man kan undra hur Idergard ser på universitets- och skolbiblioteken. Räknas de till den nödvändiga utbildningen eller den onödiga kulturen? Går det överhuvudtaget att bedriva utbildning och forskning utan bibliotek?
Sådana frågor har visat sig splittra alliansen. För ett tag sedan föreslog Christer Nylander (FP) från Kristianstad, tillsammans med partikamraten Cecilia Wikström, en lag som skulle ge alla elever rätt till skolbibliotek.
Den moderate ledamoten i utbildningsutskottet Mats Gerdau beskrev då förslaget som omodernt. Han menade att brist på bibliotek inte var ”skolans största problem. Vi har sett en internetrevolution.”
Idergards och Gerdaus omdömeslösheter ingår dessvärre i ett större mönster. Under en lång tid har nyliberaler riktat angrepp mot alla former av stöd till kvalificerad kultur.
Dessa angrepp har haft stora likheter med den agitation som delar av vänstern har riktat mot så kallad ”finkultur”. Trots att Moderaterna på senare i de flesta frågor avlägsnat sig från nyliberalismen har man dessvärre behållit den populistiska inställningen till kultur.
Att sådana ytterlighetsröster kunna få stort utrymme hänger samman det ointresse, och den okunnighet, om kultur som finns hos svenska politiker. Inför förra riksdagsvalet visade emellertid Cecilia Wikström att litteraturen kan bli en valfråga.
Eftersom många inom vänstern överhuvudtaget har svårt att erkänna värdet av traditioner och konstnärlig kvalitet borde kulturen vara ett område där alliansen profilerar sig. Men då är det viktigt att anhängarna till kanon också vågar ta strid med de anti-intellektuella krafterna inom borgerligheten.
David Andersson är författare och redaktör på tidskriften Axess.
